Fängelse för upprepad kvinnofridskränkning

Tingsrätten dömer den tilltalade till fängelse i ett år för grov kvinnofridskränkning och hindrande eller försvårande av elektronisk övervakning. Domstolen bedömer att gärningarna tillsammans utgjort en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att det inte finns utrymme för någon annan påföljd än fängelse. Den tilltalade ska också betala skadestånd och vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet bestod den första åtalspunkten av grov kvinnofridskränkning under tiden 20 november 2025 till 21 april 2026. Den omfattade flera delgärningar. Den tilltalade dömdes för två fall av hemfridsbrott, ett den 20 november 2025 när han olovligen trängde sig in i målsägandens bostad, och ett den 27 november 2025 när han olovligen trängde sig in på målsägandens tomt. Han dömdes också för sex fall av ofredande. Det gällde den 14 december 2025, då han befann sig utanför en bostad där målsäganden vistades och försökte få kontakt med henne, den 6 januari 2026, då han fäste en airtag på målsägandens bil, den 9 januari 2026, då han följde efter målsäganden till polisstationen och försökte få kontakt med henne, den 30 januari 2026, då han kom till målsägandens arbetsplats och tog kontakt med henne, den 31 januari 2026, då han lämnade ett handskrivet brev till henne, samt under perioden 7–9 februari 2026, då han skickade e-post till henne. Åtalspunkt 1 omfattade även två gärningar som rubricerades som överträdelse av utvidgat kontaktförbud, den 23 mars 2026 när han uppehöll sig inom ett förbjudet område, och den 21 april 2026 när han lämnade ett meddelande via en annan person för vidarebefordran till målsäganden. Tingsrätten fann att han skulle dömas för grov kvinnofridskränkning för samtliga dessa gärningar.

Den andra åtalspunkten avsåg hindrande eller försvårande av elektronisk övervakning den 29 april 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade ett utvidgat kontaktförbud med elektronisk övervakning och hade då åkt färja trots att han inte meddelat detta, vilket ledde till att den elektroniska övervakningen tappade kontakt. Tingsrätten dömde honom även för denna gärning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsäganden vid flera tillfällen hade gjort klart att hon inte ville ha kontakt med den tilltalade. Domstolen ansåg att hennes berättelse var trovärdig och fick stöd av övrig bevisning, bland annat fotografier, film från övervakningskamera, sms, e-post, kartbilder och vittnesuppgifter.

När det gällde hemfridsbrotten fann tingsrätten att den tilltalade olovligen hade gått in i målsägandens bostad den 20 november 2025 och olovligen gått in på hennes tomt den 27 november 2025. För ofredandena ansåg domstolen att hans agerande var sådana störande kontakter som typiskt sett innebar en kännbar fridskränkning. Det gällde bland annat besöket utanför bostaden den 14 december 2025, placeringen av airtagen i bilen den 6 januari 2026, kontakten utanför polisstationen den 9 januari 2026, besöket på arbetsplatsen den 30 januari 2026, brevet den 31 januari 2026 och e-posten den 7–9 februari 2026.

I fråga om överträdelsen av utvidgat kontaktförbud den 23 mars 2026 fann tingsrätten att den tilltalade hade uppehållit sig i det förbjudna området och att det var styrkt utom rimligt tvivel. När det gällde den 21 april 2026 bedömde domstolen att det var ett otillåtet kringgående av kontaktförbudet att låta ett meddelande lämnas vidare till målsäganden genom en annan person.

För åtalspunkt 2 konstaterade tingsrätten att den tilltalade visste att fotbojan tappade kontakt när han tog färja, men att han ändå åkte utan att meddela polisen. Domstolen ansåg därför att han hindrat eller försvårat den elektroniska övervakningen och att han hade uppsåt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i 1 år. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska betala skadestånd till målsäganden med 50 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 21 april 2026 till dess full betalning sker. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade att ersättningen till försvarare och målsägandebiträde ska betalas av staten och att kostnaderna ska stanna på staten.