Tvådagarsbråk ledde till fängelse

Den tilltalade döms för misshandel av normalgraden efter att tingsrätten funnit det ställt bortom rimligt tvivel att han den 9 maj 2026 slog målsäganden i ansiktet och på armarna. Han frikänns däremot från en annan misshandelspåstående som avsåg den 8 maj 2026, eftersom bevisningen där inte ansågs räcka till fällande dom. Påföljden bestäms till fängelse i två månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken vid två tillfällen under perioden från och med den 8 maj 2026 till och med den 9 maj 2026. För den första åtalspunkten, misshandel den 8 maj 2026, påstod åklagaren att den tilltalade hade knuffat målsäganden och att gärningen hade skett i en bostad. Tingsrätten frikände honom från denna del av åtalet.

För den andra åtalspunkten, misshandel den 9 maj 2026, gjorde åklagaren gällande att den tilltalade hade knuffat, slagit målsäganden i ansiktet två gånger med öppen hand och flera gånger på armarna med knuten näve. Enligt åtalet ledde detta till smärta, svullnad, blånad och näsblod. Tingsrätten dömde honom för denna gärning.

Målsäganden berättade att konflikten började under en middag den 8 maj 2026 och att den tilltalade då knuffade henne när hon följde efter honom upp till övervåningen. Hon uppgav vidare att den tilltalade den 9 maj 2026 slog henne två gånger i ansiktet med öppen hand och därefter slog henne två till tre gånger på armen med knuten näve, varpå hon började blöda näsblod och fick en bula och ett blåmärke på armen. Den tilltalade förnekade gärningen den 8 maj 2026 och uppgav att det endast varit fråga om ett verbalt gräl. När det gällde den 9 maj 2026 medgav han att han tagit tag i målsägandens armar och att han i samband med rörelserna kunde ha träffat hennes näsa, men han förnekade att han slagit henne på det sätt som åklagaren påstod.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad, sammanhängande och trovärdig. Hennes uppgifter fick starkt stöd av larmsamtalet till polisen, där hon framstod som mycket ledsen och uppriven och berättade att den tilltalade hade slagit henne i ansiktet. Även vittnesuppgifterna från hennes syster och en polis samt fotografierna i målet talade enligt tingsrätten för att hon utsatts för misshandel den 9 maj 2026. Fotona visade bland annat blodspår i lägenheten samt svullnad och blåmärke på hennes arm.

När det gällde händelsen den 8 maj 2026 konstaterade tingsrätten att målsäganden själv uppgett att knuffarna inte orsakade någon smärta. Den övriga bevisningen i den delen ansågs för svag för att styrka att misshandel hade begåtts. Därför frikändes den tilltalade från den åtalspunkten.

Den tilltalades invändning om nödvärn avseende den 9 maj 2026 godtogs inte. Tingsrätten bedömde att hans berättelse hade lägre trovärdighet än målsägandens och att den inte försvagade åklagarens bevisning. Domstolen fann därför att det var bevisat bortom rimligt tvivel att han den 9 maj 2026 utövat våld mot målsäganden genom att slå henne i ansiktet och på armarna.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 9 maj 2026. Han frikänns från misshandel den 8 maj 2026. Påföljden bestäms till fängelse i två månader.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts. Han ska vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Staten ska stå för ersättningen till försvararen och målsägandebiträdet. I beslutet anges att försvararen och målsägandebiträdets ersättning godtas och att kostnaderna ska stanna på staten.