Misshandel fastställs i hovrätten efter överklagande

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel och fastställde domen i dess helhet. Den tilltalade yrkade att hon skulle frikännas eller få ett lindrigare straff, men hovrätten fann inte skäl att ändra tingsrättens bedömning vare sig i skuldfrågan, skadeståndsfrågan eller påföljdsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter om misshandel och misshandel m.m. I hovrätten framgick att den tilltalade överklagade tingsrättens dom och begärde frikännande eller strafflindring. Hon yrkade också att skadestånden skulle sättas ned eller bortfalla, bland annat med hänvisning till påstådd provokation. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av domen.

Av hovrättens dom framgår att åklagaren i hovrätten alltjämt gjorde gällande sådana gärningsmoment i åtalspunkterna 1 och 3 som tingsrätten inte hade funnit styrkta. Hovrätten redovisar att den enda brottsrubricering som anges i tingsrättens dom för den tilltalade är misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Den exakta händelsedatumet för gärningen framgår inte av den tillhandahållna texten och lämnas därför utan närmare angivelse.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Domstolen gjorde i huvudsak inga andra bedömningar än tingsrätten, men fann på två punkter att bevisningen gav stöd för ytterligare omständigheter.

I åtalspunkt 1 ansåg hovrätten, med stöd av en målsägandens berättelse i förening med övrig bevisning, att det var styrkt att den tilltalade också dunkat målsägandens huvud mot en betongbänk eller liknande.

I åtalspunkt 3 ansåg hovrätten att två vittnen samstämmigt berättat att den tilltalade i ett cykelrum, i samband med ett verbalt hot, tog fram ett par nycklar och höll dem synliga mellan fingrarna. Hovrätten bedömde att detta, sett i sitt sammanhang, hade skett i syfte att förstärka hotet. Hovrätten konstaterade också att hotet riktats mot tre målsägande och att det därför var fråga om tre brott vid ett och samma tillfälle.

Hovrätten tog även ställning till ett vittnesuppgifter om ett annat möjlig händelseförlopp än det som omfattades av åtalspunkt 2, men fann att uppgifterna inte ledde till någon annan bedömning i skuldfrågan.

Trots dessa överväganden kom hovrätten fram till att tingsrättens dom inte skulle ändras i fråga om skuld. Eftersom utredningen inte gav stöd för att ändra tingsrättens slutsatser fastställdes domen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade döms för misshandel enligt tingsrättens avgörande och att den påföljd som tingsrätten bestämt står fast. Enligt tingsrätten bestod påföljden av ungdomstjänst i 45 timmar. Hovrätten uttalade att den inte gjorde någon annan bedömning av brottens straffvärde eller av valet av påföljd.

Hovrätten fann inte heller skäl att jämka eller ändra skadestånden och gjorde samma bedömning som tingsrätten i skadeståndsfrågan. Den tilltalades argument om provokation ledde alltså inte till någon ändring.

När det gäller frågan om strafflindring konstaterade hovrätten att den aktuella misshandeln begicks för drygt två år sedan och att det inte var fråga om en sådan sen lagföring som kan motivera lindring enligt 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken. Hovrätten ansåg inte heller att tidsutdräkten i tingsrätten innebar en kränkning av rätten till prövning inom skälig tid. Någon annan omständighet som motiverade lindring av straffet hade inte framkommit.

I tingsrätten ålades den tilltalade också att betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor. Tingsrätten beslutade att staten skulle stå för försvararkostnaden. I hovrätten fick försvararen ersättning av staten med 28 090 kronor, och staten skulle stå för denna kostnad. Hovrätten beslutade även att den tilltalade skulle återbetala en del av försvararkostnaden, men något exakt belopp anges inte i den tillhandahållna texten.