Knuffade målsäganden och döms för ringa misshandel

Den tilltalade döms för ringa misshandel efter en händelse den 2 december 2024. Tingsrätten kom fram till att hon både knuffade målsäganden så att hon föll över ett bord, knuffade henne ut genom en källardörr så att hon föll ut på en stentrappa och klämde målsägandens fot i dörren. Påföljden bestämdes till dagsböter och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och återbetala delar av statens kostnader.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg en gärning som enligt stämningsansökan begicks den 2 december 2024. Den brottsrubricering som åklagaren yrkade ansvar för var misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade misshandlat målsäganden genom att knuffa henne så att hon föll över ett bord, knuffa henne ut genom en källardörr så att hon föll ut på en stentrappa samt klämma hennes fot i dörren. Målsäganden uppgav att hon fick smärta, svullnad, skrapmärke och blåmärken på benet samt blåmärke på armen.

Den tilltalade bestred ansvar för brott. Hon medgav att hon utdelade en putt initialt, men gjorde gällande att hon agerade i nödvärn efter att själv ha fått en örfil. Hon förnekade att hon knuffat ut målsäganden genom en källardörr, men medgav att hon kan ha klämt hennes fot i en dörr av misstag. Hon ansåg att gärningen i vart fall skulle bedömas som ringa misshandel.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att både den tilltalade och målsäganden var överens om att konflikten inleddes när målsäganden gick upp för att äta sent på kvällen och att den tilltalade puttade målsäganden så att hon föll i anslutning till ett soffbord. Av bilder och målsägandens uppgifter fann rätten visat att hon fick smärta och blånad på underbenet när benet slog i soffbordet. Rätten ansåg också att den tilltalade hade agerat med uppsåt.

När det gällde invändningen om nödvärn ansåg tingsrätten att putten inte hade varit försvarlig. Rätten pekade på att det inte framstod som att putten utdelades för att avvärja ett överhängande eller nytt angrepp, eftersom målsäganden enligt båda parter var på väg att lämna situationen. Den tilltalade kunde därför inte anses ha agerat i nödvärn.

I fråga om dörrmomentet fann tingsrätten att målsägandens uppgifter var mer trovärdiga än den tilltalades. Rätten ansåg att målsäganden på ett klart, konsekvent och logiskt sätt hade beskrivit hur hon knuffades ut genom källardörren och hur foten kom i kläm när dörren stängdes. Tingsrätten bedömde att den tilltalade i vart fall måste ha insett risken för att målsäganden skulle klämmas när dörren stängdes hastigt och kraftigt, och att hon ändå stängde dörren. Därmed ansågs hon ha agerat med likgiltighetsuppsåt även i detta moment.

Tingsrätten fann också att den tilltalade skulle dömas för att ha puttat målsäganden vid dörren så att hon föll på stentrappan. Sammantaget bedömde rätten att skadorna var milda och att gärningen därför skulle rubriceras som ringa misshandel.

Domslut och påföljd

För åtalspunkten om misshandel, ringa brott, den 2 december 2024, dömdes den tilltalade. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 200 kronor, totalt 12 000 kronor.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 16 550 kronor. Av beloppet avser 15 000 kronor ersättning för kränkning och 1 550 kronor ersättning för sveda och värk. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 2 december 2024 till dess full betalning sker.

Hon ska också betala en avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. Tingsrätten beslutade vidare att staten skulle stå för ersättning till försvararen och den särskilda företrädaren, men att den tilltalade skulle återbetala 65 509 kronor av kostnaderna till staten.