Grovt skattebrott och bokföringsbrott i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt skattebrott och bokföringsbrott. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas helt samt att näringsförbudet och skattetillägget skulle upphävas. Hovrätten ändrade endast påföljdsdelen och bestämde fängelsestraffet till 1 år 6 månader. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde åtal för grovt skattebrott, bokföringsbrott vid två tillfällen samt grovt bokföringsbrott. Enligt tingsrättens dom avsåg åtalspunkten om bokföringsbrott två tillfällen under perioden 2021-01-01 till 2022-04-29. Det grova bokföringsbrottet avsåg den 14 april 2023. Det grova skattebrottet avsåg den 2 maj 2021.

I hovrätten vidhöll åklagaren tingsrättens dom och försvarade även andrahandsyrkandet om oaktsamt bokföringsbrott i åtalspunkten 4. Den tilltalade yrkade att samtliga åtal skulle ogillas och att näringsförbudet samt skattetillägget skulle undanröjas.

Hovrätten tog del av samma utredning som i tingsrätten och dessutom av nya förhör. Den tilltalade hördes på nytt. Vittnen hördes också, bland annat en person som uppgett att förhandlingar pågått om ett övertagande av verksamheten och en person som berättat om bokföringsarbetet och arbetsbelastningen.

Hovrätten redovisade inte någon ändring av åtalspunkterna. Domstolen prövade därför samma brottsrubriceringar som tingsrätten. Hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas för grovt skattebrott den 2 maj 2021, för bokföringsbrott vid två tillfällen under perioden 2021-01-01 till 2022-04-29 och för grovt bokföringsbrott den 14 april 2023.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten beträffande grovt skattebrott. Hovrätten uttalade också att den inte ansåg att en upplysning i en inkomstdeklaration i mars 2022 om att en K10-blankett skulle lämnas separat hade utlöst någon utredningsskyldighet hos Skatteverket.

När det gällde bokföringsbrotten och det grova bokföringsbrottet instämde hovrätten i tingsrättens bedömning av både skuld och rubricering. Den bevisning som lades fram i hovrätten genom tilläggsförhör och nya vittnen ledde inte till någon annan slutsats.

Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde. Däremot ansåg hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att även näringsförbudet skulle beaktas vid straffmätningen eftersom det skulle innebära men för den tilltalade med hänsyn till hans personliga förhållanden. Också skattetillägget skulle beaktas.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till 1 år 6 månader. Tingsrätten hade dömt till fängelse 1 år 9 månader. Hovrätten ändrade inte den fällande domen i skuldfrågan och ändrade inte heller näringsförbudet eller skattetillägget.

Tingsrätten hade meddelat näringsförbud i 3 år. Den hade också påfört skattetillägg med 40 procent av den skatt som löpte på ett underlag om 1 791 304 kr i inkomstslaget tjänst för år 2020 samt 40 procent av den skatt som löpte på ett underlag om 67 933 kr i inkomstslaget kapital för år 2020.

Tingsrätten hade även ålagt den tilltalade att betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Den beslutade också om ersättning till försvararen och att staten skulle stå för kostnaderna. Hovrätten beslutade att kostnaden i hovrätten för den tidigare offentlige försvararen skulle stanna på staten.

Det framgår inte av hovrättens avgörande att någon häktningstid redovisades.