Hemtjänstanställd döms för flera stölder

Den tilltalade döms av Dold domstol för stöld, två fall av grov stöld och häleri. Tingsrätten fann att hon hade tagit ett paket med produkter från Rituals från sin arbetsplats, olovligen tagit gods från två äldre kvinnor i deras bostäder samt tagit befattning med stöldgods i sin bostad. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade fanns fyra åtalspunkter. Den första gällde stöld enligt 8 kap. 1 § brottsbalken och avsåg att hon någon gång mellan den 1 februari 2024 och den 13 februari 2024 olovligen tagit ett paket innehållande produkter från Rituals till ett värde av omkring 300 kronor. Enligt åtalet skedde gärningen på en arbetsplats i Hällestad i Finspångs kommun. Tingsrätten dömde henne för stöld för denna gärning.

Den andra åtalspunkten gällde grovt häleri enligt 9 kap. 6 § 1 stycket 1 punkten brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade i sin bostad förvarat ett stort antal stulna föremål, bland annat smycken, klockor och bestick, till ett sammanlagt värde av omkring 286 500 kronor. Åtalet avsåg tiden mellan den 16 och 26 februari 2024. Tingsrätten dömde henne för häleri, men inte som grovt häleri.

Den tredje åtalspunkten gällde grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Den avsåg att den tilltalade någon gång mellan den 1 januari 2023 och den 31 oktober 2023 olovligen tagit gods, bland annat smycken, till ett uppskattat värde av i vart fall 19 700 kronor från en äldre kvinna i dennes bostad i Grytgöl i Finspångs kommun. Tingsrätten dömde henne för grov stöld även för denna gärning.

Den fjärde åtalspunkten gällde också grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026. Den avsåg att den tilltalade någon gång mellan den 1 mars 2023 och den 30 november 2023 olovligen tagit gods, bland annat smycken och silverbestick, till ett uppskattat sammanlagt värde av i vart fall 95 600 kronor från en äldre kvinna i dennes bostad i Hällestad i Finspångs kommun. Tingsrätten dömde henne för grov stöld även för denna gärning.

Rättens bedömning

När det gällde den första åtalspunkten var det enligt tingsrätten ostridigt att den tilltalade hade tagit paketet. Frågan var om hon hade haft uppsåt. Tingsrätten fäste vikt vid att hennes uppgift om att paketet var kvarglömt och skulle kastas först lämnats senare i utredningen och att både arbetskamraten och enhetschefen berättat att något sådant skåp inte fanns. Domstolen ansåg att hennes invändning var en efterhandskonstruktion och fann att hon hade agerat med uppsåt. Gärningen bedömdes dock inte som ringa stöld utan som stöld av normalgraden, eftersom hon hade stulit varor på sin arbetsplats och missbrukat det förtroende hon haft genom sin anställning.

I fråga om åtalspunkterna tre och fyra konstaterade tingsrätten att det var utrett att den tilltalade hade haft ett stort antal föremål i sin bostad och att vissa av dem hade identifierats som tillhöriga de två målsägandena. Hon hade själv inte ifrågasatt att föremålen tillhörde dem. Domstolen godtog också värderingen av godset i den del som gällde den ena målsäganden och fann att värdet där uppgick till i vart fall 19 700 kronor. För den andra målsäganden godtogs inte den påstådda värderingen om 95 600 kronor, utan tingsrätten utgick i stället från en värdering som visade ett värde om i vart fall 49 100 kronor. Tingsrätten fann att det var uteslutet att målsägandena hade gett bort de aktuella föremålen till den tilltalade och slog fast att hon olovligen tagit godset.

Domstolen bedömde därefter att båda gärningarna skulle rubriceras som grov stöld. Skälen var att tillgreppen skett i målsägandenas bostäder, att den tilltalade hade tillträde dit genom sitt arbete och därmed missbrukat förtroendet i sin anställning, samt att det rörde sig om många olika föremål med både ekonomiskt och affektionsmässigt värde.

När det gällde åtalspunkt två fann tingsrätten att det var utrett att en del av de föremål som påträffats i den tilltalades bostad var stulna, bland annat smycken och föremål med olika märkningar, initialer och datum, samt mediciner och dosettlådor märkta med andra personers namn. Domstolen ansåg att uppgifterna om att hon hade fått dessa i gåvor från hemtjänstkunder eller förvarat medicinerna tillfälligt framstod som efterhandskonstruktioner. Däremot ansågs inte allt beslagtaget gods vara styrkt som stulet, och föremål märkta med vissa initialer undantogs från bedömningen. Tingsrätten fann att den tilltalade hade tagit befattning med stöldgods på ett sätt som kunde förväntas göra det svårare för ägarna att få tillbaka egendomen. Brottet bedömdes dock inte som grovt, eftersom det inte var visat att värdet uppgick till ett betydande värde och eftersom domstolen inte ansåg att gärningen var systematisk i den mening som krävs för grovt brott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för stöld, två fall av grov stöld och häleri. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i ett år. Domstolen fann att de grova stölderna var styrande för straffvärdet och att det samlade straffmätningsvärdet uppgick till ett års fängelse. Någon annan påföljd ansågs inte möjlig.

Tingsrätten beslutade också att viss egendom skulle förverkas från den tilltalade som utbyte av brott. Övriga förverkande- och förvarsyrkanden avslogs. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hon ska också betala tillbaka 80 728 kronor av försvararkostnaderna till staten.