Testamenteskontest avvisas – dödsboet får stå för svarandens kostnader

Tingsrätten ogillade kärandenas krav på ogiltigförklaring av ett testamente och fann att det inte är övervägande sannolikt att testatorn giltigt återkallat sitt testamente. Dödsboet ska solidariskt ersätta svarandena med drygt 498 000 kronor plus ränta för rättegångskostnader.

Bakgrund

En arvingetvist rörde giltigheten av ett testamente upprättat 2003. Testatorn avled i december 2011 och dödsboet av hans legala arvingar—kärandena—yrkade att testamentet skulle förklaras ogiltigt. Svarandena, som enligt testamentet skulle tillerkännas huvuddelen av kvarlåtenskapen, bestridde kravet.

Parternas invändningar

Kärandena hävdade att testatorn återkallat testamentet genom att förstöra originalet eller i en skriftlig anteckning från november 2009 förklara att testamentet inte längre uttryckte hans yttersta vilja. De åberopade även uppgifter om att handlingar hade eldats upp.

Svarandena invände att originalet aldrig funnits, att kopian var giltig till formen, att testatorn saknade rättshandlingsförmåga på grund av demens vid den tidpunkten, samt att sekundära handlingar inte utgjorde ett otvetydigt återkallande. De framhöll också att sparade förmånstagarförordnanden i livförsäkringar fortfarande överensstämde med testamentet.

Bevisningen inför tingsrätten

– Parts- och vittnesförhör med företrädare för båda sidor och hemtjänstpersonal visade att testatorn hade demensdiagnos i november 2009 och varierande förmåga att förstå handlingar.
– En sakkunnig geriatriker bekräftade att demensutvecklingen var påtaglig vid tidpunkten för det påstådda återkallandet.
– Uppgifter om uttalanden kring testamentet fram till januari 2008 bar starkast vikt för att testamentet fortfarande var testatorns vilja.
– Handlingen från november 2009 bedömdes ha lågt bevisvärde för återkallelse, då det var oklart om testatorn själv skrivit den och vad den egentligen avsåg.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det fanns starka skäl att tro att testamentet varit testatorns bestående yttersta vilja från 2003 och framåt, utan giltig återkallelse. Det betonades att nära relationer, uttalanden inför kapitalförvaltare och oförändrade förmånstagarförordnanden talade mot en återkallelse. De alternativa förklaringar som framkom—impulsivt agerande under demensskede eller förläggning av handlingen—var enligt domstolen lika sannolika som en giltig återkallelse.

Rättegångskostnader

Eftersom kärandena förlorade målet ska de enligt huvudregeln ersätta svarandenas rättegångskostnader. Tingsrätten fann yrkat ombudsarvode och övriga kostnader skäliga.