Fängelse efter misshandel och narkotikabrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel och ringa narkotikabrott till fängelse i två månader. Åtalet om försök till grov misshandel ogillades. Tingsrätten avslog också åklagarens begäran om utvisning. Den tilltalade ska sitta kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han annars skulle ha blivit villkorligt frigiven.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde händelser som enligt åtalet inträffade den 1 september 2026 i en bostad. Åtalspunkt 1 avsåg försök till grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket och 11 § samt 23 kap. 1 § brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade försökt skada målsäganden genom att hugga eller göra liknande utfall flera gånger mot hans kropp med en kniv, alternativt att han i vart fall gjort sig skyldig till grovt olaga hot. Tingsrätten frikände den tilltalade från åtalspunkt 1.

Åtalspunkt 2 avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade utdelat två knytnävsslag mot målsägandens ansikte, vilket orsakat blodvite, svullnad och smärta. Tingsrätten fann att det var utrett att den tilltalade utdelat ett knytnävsslag mot målsägandens ansikte och dömde honom för misshandel.

Åtalspunkt 3 avsåg ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade olovligen använt tetrahydrocannabinol den 1 september 2026 eller en tid dessförinnan. Tingsrätten ansåg att erkännandet stödde övrig utredning och dömde honom för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att händelsen hade ägt rum i parternas gemensamma bostad och att det saknades andra vittnen än de inblandade själva. Domstolen prövade därför uppgifterna i förhör, larmsamtal, händelserapport, fotografier och övervakningsfilm. Den tilltalade hade erkänt att han utdelat ett knytnävsslag mot målsägandens ansikte, och det erkännandet fick stöd av övrig bevisning. Den delen ansågs därför styrkt.

När det gällde påståendet om ytterligare våld med kniv eller hot om att döda eller skada målsäganden ansåg tingsrätten att utredningen inte räckte för fällande dom. Domstolen pekade på att målsägandens berättelse innehöll vissa svårförklarliga moment, motsägelser och överdrifter, och att den delvis inte stämde med hans uppgifter i larmsamtal. Fotografierna visade skador som var förenliga med ett knytnävsslag, men inte med ytterligare våld. Det fanns också en kniv i bostaden, men ingen utredning som visade att den använts i någon konfrontation. Övervakningsfilmen gav inte heller stöd för vad som påståtts ha hänt inne i bostaden. Tingsrätten ansåg därför att åklagaren inte visat bortom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningarna i åtalspunkt 1.

För narkotikabrottet godtog tingsrätten den tilltalades erkännande och fann att gärningen var bevisad.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Tingsrätten ansåg att misshandel är ett brott av sådan art att påföljden normalt ska vara fängelse, och att det saknades skäl att välja en annan påföljd. Den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess straffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade börjat verkställas.

Åklagarens begäran om utvisning avslogs. Tingsrätten fann att det samlade brottet inte utgjorde ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse som krävs för utvisning av en EES-medborgare.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 10 800 kronor jämte ränta från den 1 september 2026. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska han ersätta staten för kostnad för provtagning och analys med 2 600 kronor.

Fakta