Häleri och stöld prövades i hovrätten efter överklagande

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om främst häleri, stöld och vissa andra brott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom i flera delar när det gällde skuldfrågan, men i huvudsak stod påföljden fast. Hovrätten frikände den tilltalade från två åtalspunkter, omrubricerade och slog ihop vissa häleripåståenden till färre brott samt upphävde tingsrättens beslut om att den tilltalade skulle ersätta staten för en del av försvararkostnaden i tingsrätten. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av en tingsrättsdom. I hovrätten var den tilltalade ensam fokus i den här redogörelsen, även om domen även rörde andra personer. Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade skulle dömas för fler eller allvarligare gärningar, medan den tilltalade yrkade frikännande i flera delar och att straffet skulle lindras.

I den del som hovrätten ändrade gällde åtalspunkter om häleri. Hovrätten slog fast att den tilltalade skulle dömas för häleri i två fall enligt 9 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken i dess äldre lydelse för tiden 11 november 2020 till 10 januari 2021, för häleri i ett fall enligt 9 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken för tiden 23 april till 13 maj 2021 och för häleri i ett fall enligt 9 kap. 6 § andra stycket brottsbalken den 13 maj 2021. Hovrätten frikände samtidigt den tilltalade från åtalet för stöld den 8–9 maj 2021 alternativt häleri den 13 maj 2021 samt från åtalet för häleri den 11 november 2020 i en annan åtalspunkt.

Hovrätten tog också ställning till de åtal som redan hade prövats i tingsrätten och som inte var överklagade i skuldfrågan. Där stod tingsrättens bedömning i huvudsak fast. Det framgår att den tilltalade också hade dömts för stöld i en åtalspunkt i tingsrätten och för häleri i flera andra åtalspunkter, men hovrätten ändrade bedömningen i de delar som rörde hur många häleribrott som faktiskt skulle anses föreligga. Hovrätten ansåg att vissa av innehaven av stöldgods rörde samma tidpunkt, den 13 maj 2021, och att det därför rörde sig om ett häleri enligt första stycket i 9 kap. 6 § brottsbalken och ett häleri enligt andra stycket i samma paragraf, i stället för fler separata brott.

När det gällde en åtalspunkt där den tilltalade enligt åtalet hade förvarat egendom i ett förråd fann hovrätten att det inte var styrkt att den tilltalade faktiskt hade förvarat egendomen. Hovrätten fäste vikt vid att det fanns en uppgift i ett beslagsprotokoll om nyckel till förrådet, men att den tilltalade förklarat att han endast hade nyckel till källaren och inte till själva förrådet. Mot hans nekande ansågs bevisningen inte tillräcklig.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma huvudsakliga bevisning som tingsrätten, men hade också kompletterande förhör med den tilltalade och andra personer. I bedömningen av häleripåståendena om cykelbatterier hänvisade hovrätten till att samma typ av egendom hade hanterats vid olika tillfällen och på olika sätt. Den tilltalade hade förklarat att vissa batterier gick att reparera och att de passade till olika elcyklar, men hovrätten fann ändå att de omständigheter som åberopats räckte för ansvar i de delar där den tilltalade dömdes.

När det gällde den åtalspunkt där den tilltalade frikändes avseende häleri konstaterade hovrätten att det saknades tillräcklig utredning för att visa att han hade förvarat egendomen. Uppgiften om nyckel till förrådet bedömdes inte vara tillräckligt säker, eftersom den tilltalade lämnat en annan förklaring som inte kunde motbevisas med ytterligare bevisning. Den delen ogillades därför.

Hovrätten var också tydlig med att den i huvudsak delade tingsrättens bedömningar i övriga skuldfrågor. Där hovrätten inte ändrade tingsrättens bedömning stod tingsrättens slutsatser fast, även om hovrätten korrigerade hur vissa gärningar skulle rubriceras och hur många brott som slutligen skulle anses föreligga.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i skuldfrågan, men lät påföljden stå fast. Den tilltalade dömdes till fängelse enligt det straffvärde som tingsrätten hade angett, och hovrätten fann att skäl för att lindra påföljden inte hade framkommit. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrättens beslut om att den tilltalade skulle ersätta staten för del av försvararkostnaden upphävdes. Hovrätten beslutade vidare att det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla. En ersättningsfråga rörande ett målsägandebiträde reglerades också, men någon närmare uppgift om skadestånd eller kontaktförbud framgår inte av det material som lämnats här. Hovrätten avskrev dessutom målet i den del det gällde överklagandet av skadestånd till en målsägande, vilket innebar att tingsrättens dom i den delen stod fast.