Villkorlig dom efter misshandel

Den tilltalade döms för misshandel som enligt domen begicks den 8 februari 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad misshandlat målsäganden genom att utdela slag och knuffar. Påföljden blev villkorlig dom med samhällstjänst, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden samt återbetala delar av försvarskostnaderna till staten.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet avsåg en punkt, misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, och gärningen enligt åtalet ska ha begåtts den 8 februari 2026. Enligt gärningsbeskrivningen ska den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd ha misshandlat målsäganden genom att utdela flertalet knytnävsslag mot hans huvud och kropp. Händelsen ska ha inträffat vid en restaurang i Västervik. Målsäganden uppgav att han först hade provocerat den tilltalade genom att kittla honom under hakan, men att han inte ansåg att det motiverade det våld som sedan riktades mot honom. Enligt hans uppgifter höll de tilltalade fast honom i jackan och slog honom så att han åkte in i en vägg. Han berättade också att han efter händelsen var blodig, hade ont i näsan och fick besvär med andningen under flera veckor.

Tingsrätten redovisade att det genom journalutdrag, rättsintyg, övervakningsfilmer och en mobilinspelning var utrett att målsäganden fått skador som bland annat bestod av en sårskada, en näsfraktur samt svullnad och rodnad. Åtalspunkten om misshandel den 8 februari 2026 ledde till bifall, och den tilltalade dömdes för brottet.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att filmsekvenserna gav stöd för målsägandens uppgifter om händelseförloppet. Av filmerna framgick att målsäganden först närmade sig den tilltalade och kittlade honom under hakan, men att den tilltalade därefter inte reagerade direkt på det sätt som han själv påstått. Däremot visade filmerna enligt tingsrätten tydligt att den tilltalade och medtilltalade kort därefter gemensamt angrep målsäganden genom att både hålla i honom och slå honom. Vittnena uppgav samstämmigt att det var målsäganden som blev slagen. Ett vittne berättade också att målsäganden var blodig och hade ont efter händelsen.

Tingsrätten godtog inte den tilltalades uppgift om att han endast försökt lugna ned målsäganden genom att ta honom i nacken. Den uppgiften ansågs motbevisad av filmsekvenserna. Inte heller godtogs den medtilltalades invändning om nödvärn. Domstolen fann att det inte förelåg någon nödvärnssituation, särskilt mot bakgrund av den medtilltalades eget agerande mot en tredje person före angreppet på målsäganden. Domstolen hänvisade också till att de tilltalade agerat gemensamt och i samförstånd, och att filmen visade att de tillsammans gav sig på målsäganden i ett samordnat angrepp.

När det gällde straffmätningen beaktade tingsrätten att den tilltalade var 20 år gammal vid gärningen, vilket innebar att hans ungdom skulle vägas in. Frivården bedömde att han inte hade något särskilt insats- eller övervakningsbehov och att han var lämplig för samhällstjänst, något han också samtyckt till. Mot den bakgrunden fann tingsrätten att det fanns särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse.

Domslut och påföljd

För misshandel den 8 februari 2026 döms den tilltalade till villkorlig dom. Påföljden förenas med samhällstjänst motsvarande fängelse i 1 månad, och om fängelse hade valts skulle straffet ha blivit 1 månad. Den tilltalade ska vidare, solidariskt med den medtilltalade, betala skadestånd till målsäganden med 11 600 kronor jämte ränta från den 8 februari 2026 till dess full betalning sker. Av beloppet avser 10 000 kronor kränkning och 1 600 kronor sveda och värk. Tingsrätten ålade också den tilltalade att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Utöver detta ska den tilltalade betala tillbaka 35 205 kronor av kostnaderna till staten. Domstolen beslutade även om ersättning till försvarare och målsägandebiträde enligt domslutet.