Skattebrott i flera fall ledde till ändrad hovrättsdom

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt skattebrott m.m. För den tilltalade ändrade hovrätten domen så att flera gärningar bedömdes som skattebrott av normalgraden i stället för grovt skattebrott. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till ett år och sex månader och näringsförbudets längd till tre år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde upprepade felaktiga deklarationer som enligt hovrätten innehöll oriktiga uppgifter och medförde fara för att skatt skulle undandras det allmänna. Hovrätten konstaterade att det sammanlagda undandragna beloppet uppgick till 6 075 957 kr. Den tilltalade var, enligt hovrätten, företrädare för bolaget och hade ett direkt ansvar för att deklarationerna var korrekta.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för ett stort antal fall av grovt skattebrott. I tingsrättens dom omfattade åtalet gärningar den 14 maj 2018, den 12 juni 2018, den 9 augusti 2018, den 12 september 2018, den 12 oktober 2018, den 12 november 2018, den 10 december 2018, den 17 januari 2019, den 12 februari 2019, den 12 mars 2019, den 12 april 2019, den 13 maj 2019, den 12 juni 2019, den 12 juli 2019, den 19 augusti 2019, den 14 oktober 2019, den 8 november 2019, den 12 december 2019 och den 17 januari 2020.

Hovrätten gjorde en annan rubricering än tingsrätten. Den bedömde att endast tre gärningar skulle vara grova skattebrott, medan övriga gärningar skulle rubriceras som skattebrott av normalgraden. Hovrätten angav att de grova gärningarna avsåg redovisningsperioderna mars 2018, juli 2019 och augusti 2019. I det material som lämnats framgår att dessa motsvarar gärningarna den 14 maj 2018, den 19 augusti 2019 och den 14 oktober 2019.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som vid tingsrätten, och de videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp. Den tilltalade åberopade också skriftlig bevisning i form av korrespondens med Skatteverket, banklista och lönebesked.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att deklarationerna innehöll oriktiga uppgifter och att det funnits fara för skatteundandragande. Domstolen ansåg också att den tilltalade, liksom den andre företrädaren i målet, hade brustit i sitt ansvar som företrädare för bolaget. Däremot ansåg hovrätten inte att det fanns tillräckligt stöd för att de felaktiga uppgifterna lämnats inom ramen för en gemensam brottsplan. Hovrätten avvisade därför påståendet att de agerat tillsammans och i samförstånd.

När det gällde den tilltalades egen delaktighet fann hovrätten inte visat att han själv lämnat in någon av de felaktiga deklarationerna eller instruerat någon annan att lämna felaktiga uppgifter. Hovrätten ansåg inte heller att det var visat att han hade ett direkt syfte att undanhålla skatt för att kunna driva bolaget vidare eller tillgodogöra sig ekonomisk vinning. Trots detta bedömde hovrätten att hans medverkan skulle prövas på samma sätt som den formella företrädarens ansvar i övrigt, och att han därför skulle dömas för gärningarna.

Vid rubriceringen framhöll hovrätten att det rörde sig om totalt 22 felaktiga deklarationer under en period om cirka två år. Enbart det att förfarandet upprepats på likartat sätt ansågs inte räcka för att brottsligheten skulle vara systematisk på ett sådant sätt att grovt skattebrott föreligger. Hovrätten fann inte heller att det visats någon gemensam eller individuell brottsplan, någon särskild förslagenhet, några falska handlingar eller vilseledande bokföring. De upprepade felaktiga redovisningarna ansågs därför inte uppfylla kravet på sådan systematik som krävs för grovt brott, utom för tre enskilda gärningar där beloppen var så betydande att de bedömdes som grova.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för tre fall av grovt skattebrott och 19 fall av skattebrott av normalgraden. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till ett år och sex månader. Den ansåg att brottslighetens art och straffvärde gjorde att ingen annan påföljd än fängelse kunde komma i fråga.

Hovrätten fastställde också att näringsförbud skulle meddelas, men bestämde förbudstiden till tre år. I tingsrätten hade näringsförbudet bestämts till fem år. Hovrätten ändrade alltså påföljden i den delen.

Av det material som lämnats framgår att hovrätten även tog ställning till häktningsfrågan och fann att det fanns fara för att den tilltalade skulle avvika eller på annat sätt undandra sig lagföring eller straff. Han skulle därför stanna kvar i häkte till dess att fängelsestraffet fick verkställas. Någon uppgift om skadestånd framgår inte av det material som lämnats här. Tingsrätten hade också dömt ut en avgift till brottsofferfonden om 800 kr, men hovrättens beslut innehåller ingen uttrycklig uppgift om att denna del ändrades.

Fakta