Sprängämnesbrott och grov vårdslöshet i trafik prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade, utöver grov vårdslöshet i trafik, först hade dömts för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. I hovrätten ändrades domen på den punkten och den tilltalade dömdes i stället för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar, men hovrätten tog i sak endast ställning till den del som rörde den tilltalades befattning med en sprängladdning och den efterföljande bilkörningen. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, grov vårdslöshet i trafik och dopningsbrott, ringa brott.

I hovrätten yrkade åklagaren att de tilltalade skulle få längre fängelsestraff. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, i andra hand bedöma trafikbrottet som inte grovt och i vart fall mildra påföljden. Åklagaren justerade också åtalet för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse genom att förtydliga att faran för fullbordat brott inte varit ringa och inte heller mindre allvarlig.

Hovrätten fann att den tilltalade tillsammans med andra tagit befattning med sprängladdning, kaliumperklorat, aluminiumpulver, papprör och stubintråd. Domstolen ansåg att utredningen visade att sprängladdningen och de beslagtagna föremålen var särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid brott, men inte att det var styrkt att de tilltalade hade uppsåt att utföra eller främja allmänfarlig ödeläggelse. Därför ogillades åtalet för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse.

I stället ansåg hovrätten att den tilltalade uppsåtligen brutit mot lagen om brandfarliga och explosiva varor genom att hantera sprängladdningen utan tillstånd. Hovrätten dömde honom för brott mot lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor enligt 29 § 2 stycket 2 punkten samma lag.

Hovrätten gjorde ingen ändring i tingsrättens bedömning av den tilltalades körning. Med stöd av förhöret med vittnet om bilfärden fann domstolen att den tilltalade kört med mycket hög hastighet och på ett sådant sätt att han visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom. Han dömdes därför för grov vårdslöshet i trafik för händelsen den aktuella dagen.

Den del av tingsrättens dom som avsåg dopningsbrott behandlades inte som ändrad i hovrättens beslut, och hovrätten uttalade att tingsrättens domslut i övrigt skulle gälla.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna samt från fotografier från en källarförrådsutrymning. Ett vittne hördes på nytt i hovrätten och beskrev hur den tilltalade körde mycket vårdslöst under en polisjakt, bland annat med hög fart, över en trottoar och senare i diket.

När det gällde sprängladdningen konstaterade hovrätten att det inte fanns tillräcklig utredning om var och när laddningen skulle detoneras eller vilket motiv de tilltalade haft. Ett sms med formuleringen att det måste bli ”kabom” talade enligt hovrätten för att tillverkningen inte varit ett spontant experiment, och det talade också för att laddningen transporterats i stället för att användas direkt där den tillverkades. Samtidigt ansågs detta inte räcka för att bevisa att den tilltalade hade haft uppsåt till allmänfarlig ödeläggelse.

I stället bedömde hovrätten att det var styrkt att den tilltalade visste att sprängladdningen var tillståndspliktig och att han därför uppsåtligen gjorde sig skyldig till brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Hovrätten fann även att mängden kaliumperklorat och omständigheterna kring hanteringen innebar en betydande risk för brottslig användning, vilket ledde till att den del som avsåg sprängämnesprekursorer bedömdes som grov för de andra tilltalade. För den nu aktuella tilltalade var det dock brottet mot brandfarliga och explosiva varor som blev den ändrade rubriceringen.

För trafikbrottet lade hovrätten avgörande vikt vid vittnets uppgifter om körningen. Domstolen ansåg att körsättet visade en sådan likgiltighet inför andras säkerhet att grov vårdslöshet i trafik var styrkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade inte längre dömdes för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. I stället dömdes han för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Hovrätten lämnade tingsrättens dom i övrigt oförändrad.

Påföljden bestämdes till fängelse i 4 månader. Hovrätten konstaterade att straffvärdet motsvarade detta och att både grov vårdslöshet i trafik och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor talade för fängelse. Någon icke frihetsberövande påföljd ansågs inte tillräcklig.

Den tilltalade hade inte någon ändring till sin fördel i fråga om ersättningsskyldigheten för försvararkostnaderna vid tingsrätten. Hovrätten fann att hans ekonomiska förhållanden medgav att han kunde förpliktas att ersätta staten för hela kostnaden, även med hänsyn till den nya påföljden. Hovrätten berörde inte någon ny häktningstid i den utdragna texten.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 10 månader, vilket hovrätten alltså sänkte till 4 månader efter att ha ändrat rubriceringen för den första åtalspunkten. Tingsrättens dom omfattade också dopningsbrott, ringa brott, men hovrättens beslut innehåller ingen uttrycklig ändring av den delen.