Arbetsmiljöbrott efter dödsolycka i hängställning fastställs av hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om arbetsmiljöbrott efter en dödsolycka i en hängställning vid radiostationen Grimeton. Hovrätten fastställer tingsrättens dom och ändrar alltså inte ansvarsfrågan, påföljden eller företagsboten.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller den tilltalade, som enligt hovrätten varit arbetsmiljöansvarig i egenskap av verkställande direktör för bolaget och som montör av hängställningen. Åtalet avsåg arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.

Enligt utredningen arbetade målsäganden i en hängställning på cirka 120 meters höjd när en byggställning monterades ned från ett av tornen på radiostationen. Hängställningens hängbyglar brast, vilket ledde till att plattformen föll och att målsäganden avled.

Tingsrätten dömde den tilltalade för arbetsmiljöbrott den 2022-09-03. Hovrätten konstaterar att det var den tilltalade själv som monterade hängställningen på plats, att konstruktionen hade ändrats och att den innebar risk för haveri. Hovrätten lägger också till grund att den tilltalade var medveten om att det var farligt att köra hängställningen hela vägen till tornets topp efter att korgen förlängts.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av väsentligen samma bevisning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten har spelats upp och hovrätten har även tagit del av ett förhör med ett vittne från förundersökningen samt besiktningsprotokoll från ett företag som tidigare monterat hängställningar på tornen.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade hade ett arbetsmiljöansvar och att han varit oaktsam genom att inte följa gällande säkerhetsföreskrifter. Domstolen framhåller att han underlät att montera anslagsplåtar för gränsbrytare eller på annat sätt se till att det fanns en skyddsfunktion som hindrade hängställningen från att köras upp till en höjd där hängbyglarna kunde brista.

Den tilltalade invände att olyckan inte varit en rimligt förutsebar risk, att användarna saknade behörighet och utbildning, samt att han muntligen hade informerat om att hängställningen inte fick köras över 60 meters höjd. Hovrätten fann dock att muntliga instruktioner inte var tillräckliga i en situation där lyftanordningen hade en uppenbar haveririsk och där skyddsanordning saknades. Domstolen ansåg att även personer som inte helt tillgodogjort sig instruktioner eller som av misstag körde hängställningen för högt måste vara skyddade genom att säkerhetsföreskrifterna följdes.

Hovrätten bedömde vidare att det fanns ett orsakssamband mellan den tilltalades underlåtenhet och dödsfallet. Om gränsbrytare eller annan skyddsanordning hade funnits, skulle hängställningen inte ha kunnat köras till den höjd där haveriet inträffade. Domstolen fann därför att den tilltalades agerande av oaktsamhet orsakat målsägandens död och att oaktsamheten varit så klandervärd att den var straffbar.

Hovrätten gör alltså ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i ansvarsfrågan. Den tilltalade döms för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död.

Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömning av påföljden. Av tingsrättens dom framgår att påföljden där var villkorlig dom och 60 dagsböter om 590 kr, alltså 35 400 kr. Hovrätten ändrar inte detta.

Hovrätten fastställer även tingsrättens bedömning att det finns förutsättningar för företagsbot mot bolaget och att botens storlek inte ska sättas ned. Det framgår inte av den återgivna texten vilket belopp företagsboten uppgår till.

När det gäller ersättningsfrågorna beslutar hovrätten att den tilltalade ska ersätta staten med en del av kostnaderna för försvararen, medan kostnaden för försvararen i hovrätten ska stanna på staten. Hovrätten anger också att det inte finns skäl att ändra tingsrättens kostnadsfördelning i övrigt. Enligt tingsrättens dom skulle den tilltalade betala tillbaka 350 000 kr av kostnaderna till staten. Hovrätten ändrar inte ansvarsfrågan men justerar ersättningsskyldigheten för försvararkostnaderna enligt sin bedömning.

Hovrätten nämner inte någon häktningstid i det återgivna materialet.