Misshandel i två fall gav fängelse

Den tilltalade döms av Döld domstol för två fall av misshandel. Gärningarna ska enligt domen ha begåtts den 25 juni 2026 och den 1 juli 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i tre månader, och den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg två åtalspunkter om misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. I den första åtalspunkten, som gällde den 25 juni 2026, påstod åklagaren att den tilltalade misshandlat målsäganden genom att slå och sparka honom på kroppen samt bita honom i bröstet. Enligt gärningsbeskrivningen skedde detta vid eller i närheten av Ortala bruk, Väddö, i Norrtälje kommun, och målsäganden orsakades smärta och sårskada på bröstet. I den andra åtalspunkten, som gällde den 1 juli 2026, påstod åklagaren att den tilltalade misshandlat målsäganden genom att riva och slå honom på kroppen samt sparka honom mellan benen. Åklagaren gjorde också gällande att den tilltalade hade bitit målsäganden på armen och handen. Den händelsen uppgavs ha inträffat på Ortalahöjden 50 i Väddö, Norrtälje kommun, och målsäganden sades ha fått smärta.

I domen konstateras att den tilltalade och målsäganden hade en nära relation och bodde tillsammans. Tingsrätten redogör för att händelserna utspelade sig under en period då parterna hade konflikter, ofta i samband med alkohol. För den första händelsen fann rätten att det var styrkt att den tilltalade bet målsäganden i bröstet, vilket ledde till smärta och sårskada. Däremot ansågs inte åtalet styrkt i den del som avsåg slag och sparkar. För den andra händelsen fann rätten att den tilltalade utsatt målsäganden för våld i enlighet med åtalet och att gärningen omfattade misshandel av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på målsägandens uppgifter, polisens iakttagelser, kroppskamerafilm, larmsamtal, fotografier och rättsintyg. När det gällde den första åtalspunkten ansågs målsägandens berättelse trovärdig och tillförlitlig i den del som rörde bettet i bröstet. Rätten fäste vikt vid att skadan på bröstet bedömdes förenlig med ett mänskligt bett och att poliserna på plats uppfattade skadan som ett bitmärke. Den tilltalades egna uppgifter ändrade inte bedömningen. Rätten fann att den tilltalade inte agerat i nödvärn.

För den andra åtalspunkten ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter fick ett mycket starkt stöd av det uppspelade larmsamtalet, där det enligt domen gick att följa ett utdraget händelseförlopp i realtid. Vittnet som ingick i polispatrullen uppgav också att målsäganden framstod som den som hade fått stryk. Rätten ansåg att utredningen visade att målsäganden utsatts för smärta genom våld som den tilltalade utövat och att även denna gärning var styrkt. Den tilltalades invändning om nödvärn godtogs inte.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel vid två tillfällen, den 25 juni 2026 och den 1 juli 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i tre månader. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till dess att hon annars skulle ha blivit villkorligt frigiven.

När det gäller skadestånd fann tingsrätten att målsäganden hade rätt till ersättning för kränkning men inte för sveda och värk. Skadeståndet bestämdes till 30 000 kronor jämte ränta från den 1 juli 2026. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna i målet.