Långvarigt våld i nära relation ledde till fängelse

Tingsrätten har dömt den tilltalade till fängelse i sex år och sex månader för grov kvinnofridskränkning, övergrepp i rättssak och tre fall av våldtäkt. Enligt domen ska han också betala skadestånd, vara kvar i häkte tills straffet får verkställas och betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en långvarig och destruktiv relation mellan den tilltalade och målsäganden. Enligt domen skedde gärningarna i den gemensamma bostaden inom Gnesta kommun och inom Nyköpings kommun under perioden 2 januari 2025 till 11 mars 2026. Under den perioden påstod åklagaren att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grov kvinnofridskränkning genom en rad konkreta gärningar, däribland misshandel, hot, sexuella ofredanden och överträdelse av kontaktförbud.

För grov kvinnofridskränkning omfattade åtalet bland annat misshandel och hot den 14–15 februari 2025, då den tilltalade enligt åtalet tog stryptag på målsäganden, tryckte en kudde mot hennes ansikte, slog henne i huvudet, sparkade henne i magen och samtidigt hotade att döda henne. Vidare gällde åtalet ett hot den 20 mars 2025, när han enligt åtalet sade att han skulle slå ihjäl henne. Den 23 mars 2025 påstod åklagaren att han misshandlade henne genom att slå henne på låret. Den 13 april 2025 påstod åklagaren att han slog henne över höften eller skinkan och tog hårt tag om hennes arm. Den 18 maj 2025 påstod åklagaren att han åter hotade att döda henne. Den 23 november 2025 påstod åklagaren att han tog stryptag på henne. Den 24 januari 2026 påstod åklagaren att han slog henne så att hon föll till golvet, tog tag i ansiktet, tryckte in händerna i hennes kinder och bet henne i ansiktet. Den 1 februari 2026 påstod åklagaren att han slog henne flera gånger i huvudet och samma dag hotade att han skulle kunna våldta henne varje dag. Därtill påstod åklagaren att han under en längre period sexuellt ofredade henne genom att försöka tvinga till sig sexuella tjänster, bland annat genom upprepade krav på oralsex, vaginalt samlag och onani åt honom. Slutligen påstod åklagaren att han den 9 mars 2026, med överlämnande den 11 mars 2026, överträdde ett kontaktförbud genom att via annan person förmedla ett brev till målsäganden.

Åtalet innehöll också en separat punkt om övergrepp i rättssak. Där gällde att den tilltalade i ett brev, skrivet på häktet i Nyköping, hade angripit målsäganden för vad hon sagt i polisförhör och försökt hindra henne från att lämna ytterligare uppgifter till polisen. Brevet mottogs av målsäganden den 11 mars 2026 inom Gnesta kommun.

Utöver detta hade åklagaren även väckt åtal för försök till våldtäkt den 23 maj 2025, men den punkten avskrevs eftersom gärningen ansågs ingå i våldtäktsåtalet för samma dag.

När det gällde våldtäkterna avsåg åtalet först den 23 maj 2025. Enligt åtalet försökte den tilltalade genomföra ett oralt samlag och genomförde därefter en sexuell handling jämförlig med samlag genom att föra in fingrar i målsägandens vagina, samtidigt som hon inte deltog frivilligt. Det påstods också att hennes deltagande var en följd av misshandel. Den andra våldtäkten avsåg den 23 augusti 2025 och gällde ett vaginalt samlag som enligt åtalet skedde utan frivillighet. Den tredje våldtäkten avsåg den 29 november 2025 och gällde ett oralt samlag där den tilltalade enligt åtalet utnyttjade att målsäganden sov och befann sig i en särskilt utsatt situation. Han dokumenterade också händelsen genom att fotografera den.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden i huvudsak framstod som mycket trovärdig. Domstolen fäste vikt vid att hennes uppgifter i stora delar stöddes av ljudinspelningar, skriftlig bevisning, bildmaterial och rättsintyg. Rätten framhöll också att målsäganden inte själv anmält stora delar av brottsligheten utan att uppgifterna kom fram genom polisens genomgång av inspelat material. Den tilltalades uppgifter bedömdes som kortfattade och utan en trovärdig alternativ förklaring till målsägandens skador.

När det gällde grov kvinnofridskränkning fann rätten att flera av de enskilda gärningarna var styrkta. För händelsen den 14–15 februari 2025 fann domstolen att misshandeln med kudde, slag och spark samt det efterföljande hotet om att döda målsäganden var bevisade, men inte påståendet om stryptag. Den tilltalades erkännande av vissa uttalanden och den skriftliga bevisningen stödde domstolens bedömning. För hotet den 20 mars 2025 bedömde tingsrätten att uttalandet om att slå ihjäl målsäganden utgjorde olaga hot. För misshandeln den 23 mars 2025 ansåg domstolen att det var styrkt att han slog henne på låret. För händelsen den 13 april 2025 fann domstolen att både slaget över höft eller skinka och det hårda greppet om armen var bevisade. För hotet den 18 maj 2025 erkände den tilltalade uttalandet, och tingsrätten ansåg därför att även detta hot var styrkt. För händelsen den 23 november 2025 fann rätten att ett stryptag var bevisat. För händelsen den 24 januari 2026 ansåg tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade slog målsäganden i huvudet, höll fast hennes ansikte och hotade att förstöra det så att hon inte kunde arbeta, men att delen om bett inte var bevisad. För händelsen den 1 februari 2026 fann tingsrätten att tre slag i huvudet var styrkta, men inte att uttalandet om att våldta henne varje dag skulle bedömas som ett självständigt olaga hot; det lades i stället in i den samlade sexuella kränkningen. Den långa serien av sexuella ofredanden bedömdes som styrkt. Även överträdelsen av kontaktförbudet genom brevet ansågs bevisad.

När det gällde övergrepp i rättssak fann tingsrätten att brevet från häktet var ett försök att påverka målsägandens medverkan i den pågående utredningen. Domstolen ansåg att brevet innehöll ett uppenbart försök att få henne att ändra inställning till både kontaktförbudet och hennes uppgifter till polisen. Därmed var även denna punkt styrkt.

I våldtäktsdelen bedömde tingsrätten att målsägandens uppgifter om den 23 maj 2025 fick starkt stöd av ljudinspelningen. Domstolen ansåg att den tilltalade genomfört en handling jämförlig med samlag mot hennes vilja och dömde honom för våldtäkt. För den 23 augusti 2025 fann domstolen att ljudinspelningen visade att målsäganden inte ville delta, men att den tilltalade fortsatte att insistera tills samlaget genomfördes. Även där dömdes han för våldtäkt. För den 29 november 2025 ansåg tingsrätten att bilden, tillsammans med övrig utredning, gjorde det ställt utom rimligt tvivel att målsäganden sov och inte samtyckte till oralt samlag, vilket också ledde till fällande dom för våldtäkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för grov kvinnofridskränkning, övergrepp i rättssak och tre fall av våldtäkt. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 6 år och 6 månader. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

I skadeståndsdelen ska den tilltalade betala 650 000 kronor till målsäganden, varav 600 000 kronor avser kränkningsersättning och 50 000 kronor avser sveda och värk. Han ska också betala ränta enligt räntelagen från den 11 mars 2026. Av detta belopp ska han vara solidariskt betalningsskyldig med en annan person avseende 10 000 kronor. Därutöver ska han betala 39 200 kronor för förlorad arbetsinkomst, med ränta enligt räntelagen från angivna förfallodagar.

Tingsrätten beslutade också att ett beslagtaget brev ska bestå tills domen vinner laga kraft, varefter det ska återlämnas. Den beslagtagna mobiltelefonen förklarades förverkad. Slutligen ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.