Delvis fällande dom i familjemål

Tingsrätten dömde den tilltalade för tre fall av misshandel, men frikände honom från samtliga åtal om barnfridsbrott och från åtalspunkten om grov fridskränkning. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 80 timmar. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden i ett av målen om fridsbrottsliknande våld, medan ett annat skadeståndsyrkande avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde målet flera händelser i familjens gemensamma bostad mellan juli 2021 och februari 2026. I åtalspunkt 1 påstod åklagaren grov kvinnofridskränkning mot den tilltalades maka, med fem underliggande misshandelsgärningar. Den 16 juli 2022 skulle den tilltalade ha kastat en sko eller toffel på målsägandens mage när hon var gravid. Den 31 augusti 2024 skulle han ha kastat ner henne på golvet och satt sitt knä på hennes arm. Den 1 februari 2026 skulle han ha smällt igen en dörr och klämt hennes hand, samt knuffat eller tryckt en barnstol på henne. Den 17 februari 2026 skulle han ha sparkat eller knäat henne i ansiktet och munnen. Åklagaren lade dessutom fram åtta åtal om barnfridsbrott, eftersom olika barn påstods ha bevittnat dessa händelser. Två av dessa barnfridsbrott avsåg händelsen den 16 juli 2022, fyra avsåg händelserna den 31 augusti 2024 och den 1 februari 2026, och två avsåg händelsen den 17 februari 2026.

I åtalspunkt 11 påstod åklagaren grov fridskränkning mot den tilltalades dotter. Där angavs att den tilltalade mellan den 1 augusti 2021 och den 11 mars 2026 hade begått fyra misshandelsgärningar. Han skulle först ha bitit dottern i låret någon gång mellan den 1 och 9 augusti 2021. Den 31 augusti 2024 skulle han ha kastat ner henne i hennes säng och slagit henne med öppen hand på rumpan. Vid flera tillfällen mellan den 26 april 2025 och den 11 mars 2026 skulle han ha nypit henne på kroppen. Den 17 februari 2026 skulle han ha kastat henne i golvet. Även här väcktes ett barnfridsbrottsåtal för händelsen den 17 februari 2026.

Tingsrätten prövade varje åtalspunkt för sig. Åtalen om barnfridsbrott var knutna till de påstådda våldshändelserna och byggde på att barn hade sett eller hört vad som hände. När det gällde åtalspunkterna 2 till 10 ansågs inte förutsättningarna för barnfridsbrott vara uppfyllda. I punkterna 2 till 6 och 9 till 10 frikändes den tilltalade därför att de underliggande gärningarna inte var styrkta. I punkterna 7 och 8, som gällde händelsen den 1 februari 2026, konstaterade tingsrätten att misshandeln ägt rum i köket medan barnen befann sig i vardagsrummet, och att det inte fanns bevis för att de hade uppfattat gärningen. Även dessa åtal ogillades. Åtalspunkt 12, som byggde på den påstådda händelsen den 17 februari 2026 mot dottern, ogillades eftersom tingsrätten frikände från den underliggande misshandeln i åtalspunkt 11 d.

Tingsrätten fann däremot att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel i tre fall. För det första gällde det åtalspunkt 1 d, där han den 1 februari 2026 knuffade eller tryckte en barnstol på målsäganden, vilket orsakade smärta och blånad. För det andra gällde det åtalspunkt 11 a, där han någon gång mellan den 1 och 9 augusti 2021 bet dottern i låret, vilket orsakade smärta och blånad. För det tredje gällde det åtalspunkt 11 b, där han den 31 augusti 2024 kastade ner dottern i sängen och slog henne med öppen hand på rumpan, vilket orsakade smärta och blånad. Åtalspunkt 11 c om nypningar ogillades, och åtalspunkt 11 d om att ha kastat dottern i golvet ogillades också.

Rättens bedömning

Tingsrätten redovisade att bevisningen bestod av förhör med målsäganden, ett barnförhör, den tilltalades egna uppgifter, vittnesförhör med två förskollärare och en socialsekreterare samt skriftlig bevisning, däribland journalanteckningar, fotografier och rättsintyg. Domstolen betonade att det i flera delar fanns osäkerhet i utsagorna och att vissa uppgifter måste värderas med försiktighet.

För åtalspunkt 1 d ansåg tingsrätten att både den tilltalade och målsäganden i huvudsak berättat samstämmigt om att han knuffade eller tryckte en barnstol på henne. Fotografi av märket på kroppen stödde att hon fått smärta och blånad. Den tilltalades invändning om nödvärn avvisades som uppenbart grundlös.

När det gäller åtalspunkt 11 a ansåg tingsrätten att den tilltalades egna uppgifter visade att han velat åstadkomma en reaktion genom att orsaka smärta med bettet. Därtill visade fotografi och rättsintyg att märket på låret var tydligt och förenligt med trubbigt våld. För åtalspunkt 11 b pekade fotografi, rättsintyg och stödjande uppgifter från vittnen och målsäganden på att slaget med öppen hand var styrkt. Domstolen konstaterade också att uppgifterna i den delen stödde att den tilltalade vidgått att han slagit dottern på rumpan.

Åtalspunkt 11 c om nypningar bedömdes däremot som för opreciserad och med för svag bevisning. Inga märken hade dokumenterats, och det fanns ingen tillräcklig utredning som kunde ligga till grund för fällande dom. För åtalspunkt 11 d ansåg tingsrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade haft uppsåt att kasta dottern i golvet. Domstolen öppnade för att hon fallit ur hans grepp av olycka.

I skuldfrågan bedömde tingsrätten att de tre fällande misshandelsfallen inte nådde upp till grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning. Det brott som hade högst straffvärde var bettet mot dottern i augusti 2021, och sammantaget bedömdes straffvärdet motsvara några månaders fängelse.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel i tre fall och frikändes i övrigt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med samhällstjänst i 80 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till två månader.

Häktningen hävdes. Den tilltalade ska betala skadestånd till den ena målsäganden med 18 000 kronor jämte ränta, fördelat på 8 000 kronor från den 9 augusti 2021 och 10 000 kronor från den 31 augusti 2024. Ett annat skadeståndsyrkande avslogs. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska återbetala 55 886 kronor av statens kostnader.

Fakta