Grovt bedrägeri och penningtvättsbrott prövades i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri och penningtvättsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom för den tilltalade genom att bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan i stället för fängelse och genom att upphäva förverkandet av villkorligt medgiven frihet. I övrigt stod domen fast i skuldfrågan och när det gällde skadeståndet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande från den tilltalade av en tingsrättsdom. Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten och spelade upp inspelningar av förhör från underinstansen.

Den tilltalade åtalades för grovt bedrägeri som enligt tingsrättens dom avsåg händelserna den 2 och 3 december 2021. Hovrätten konstaterade att det var klarlagt att den tilltalade disponerade den aktuella brottstelefonen och att det var han som ringde till målsäganden under dessa dagar. Hovrätten ansåg också att det var bevisat att han vilseledde målsäganden och vidtog de övriga åtgärder som åklagaren påstått för att få tillgång till innehavet på målsägandens personkonto. Därefter genomfördes nio köp med hjälp av ett mobilt bankkort som han hade skapat. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade och en medtilltalad hade en gemensam brottsplan och att varje delmoment varit nödvändigt för att bedrägeriet skulle fullbordas.

Hovrätten bedömde, liksom tingsrätten, att gärningen inte skulle anses vara av särskilt farlig art, men att den på grund av det betydande värdet skulle rubriceras som grovt bedrägeri. Den tilltalade dömdes därför för grovt bedrägeri den 2–3 december 2021.

I hovrätten prövades också åtal för penningtvättsbrott, som enligt hovrättens dom gällde åtalspunkterna 3 och 4. Hovrätten fann att förbrotten var styrkta, det vill säga att målsägandena i dessa delar hade utsatts för bedrägeri på det sätt som åklagaren påstått. När det gällde den medtilltalade ansåg hovrätten att han insett att pengarna härrörde från brottslig verksamhet och att han tagit emot och omsatt pengarna i syfte att dölja deras ursprung eller främja möjligheterna för någon annan att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Gärningarna bedömdes därför som penningtvättsbrott. Den tilltalades eget ansvar i hovrättsdelen som återges här avser dock främst grovt bedrägeri och påföljdsfrågan för honom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde i huvudsak samma bevisvärdering som tingsrätten. Den ansåg att utredningen visade att den tilltalade var den som använde brottstelefonen och stod bakom kontakterna med målsäganden. Hovrätten ansåg vidare att det var klarlagt att han förmådde målsäganden att lämna ifrån sig uppgifter och att han därefter medverkade till att kontot utnyttjades genom det fortsatta förfarandet.

När det gällde rubriceringen för grovt brott konstaterade hovrätten att gärningen varit välplanerad och riktad mot en äldre person som på ett förslaget sätt förletts att lämna uppgifter. Trots detta ansåg hovrätten, i linje med tingsrätten, att gärningen inte var av särskilt farlig art. Det betydande värdet gjorde dock att brottet skulle bedömas som grovt bedrägeri.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldvärdering än tingsrätten i den del som gällde grovt bedrägeri. Den ändring som skedde i hovrätten rörde i stället främst påföljden.

Domslut och påföljd

För den tilltalade bestämde hovrätten påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Hovrätten upphävde samtidigt förordnandet om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Om fängelse i stället hade valts, skulle straffet ha bestämts till tio månader.

Hovrätten lade vikt vid att den tilltalade tidigare hade dömts till fängelse och därefter återfallit i brott under villkorlig frigivning, vilket talade för fängelse. Samtidigt framkom att det fanns ett samband mellan hans missbruk och kriminalitet, att han var i behov av vård och att han samtyckte till den föreslagna behandlingsplanen. Hovrätten ansåg därför att det fanns särskilda skäl att välja skyddstillsyn med särskild behandlingsplan i stället för fängelse.

När det gäller häktning beslutade hovrätten att den tilltalade inte längre skulle vara häktad. Han skulle i stället omedelbart omhändertas enligt 28 kap. 6 c § brottsbalken till dess att han överförts till vårdgivaren, dock längst en vecka.

Skadeståndsfrågan ändrades inte i hovrätten. Hovrätten slog fast att det inte rådde någon tvist om skadestånden och att tingsrättens dom därför skulle fastställas i den delen. I tingsrätten hade den tilltalade ålagts att solidariskt med andra medverkande betala skadestånd till bankbolaget med 499 693 kronor jämte ränta.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i tio månader, förklarat villkorligt medgiven frihet helt förverkad och beslutat att den tilltalade skulle sitta kvar i häkte till dess domen vann laga kraft. Hovrätten ändrade alltså påföljden till en icke frihetsberövande påföljd med behandlingsinslag och upphävde förverkandet av den villkorligt medgivna friheten.

Fakta