Narkotikabrott och ringa narkotikabrott ledde till ändrad påföljd i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Hovrätten fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till narkotikabrott och ringa narkotikabrott, men ändrade tingsrättens påföljd så att fängelsestraffet bestämdes till 1 år och 9 månader. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills straffet fick verkställas, och hovrätten lät besluten om beslag bestå.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott avseende åtalspunkten 1 och att fängelsestraffet under alla förhållanden skulle bli längre än i tingsrätten. Den tilltalade motsatte sig detta och yrkade i stället på skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, eller i andra hand ett kortare fängelsestraff.

Hovrätten konstaterade att den del av tingsrättens dom som inte hade överklagats stod fast, vilket innebar att den tilltalade även skulle anses ha gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott enligt åtalspunkten 2. I den överklagade delen bedömde hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det var styrkt att den tilltalade hade överlåtit ett parti amfetamin. Hovrätten fann också att en annan person, tillsammans och i samförstånd med ytterligare en medtilltalad, hade förvärvat narkotikan och därefter innehaft och transporterat den från Luleå till Skellefteå.

Enligt hovrätten hade den tilltalade vidgått att han sålt 100 gram amfetamin, men han hade samtidigt uppgett att han blandade ut narkotikan så att mängden senare som togs i beslag uppgick till 494 gram. Hovrätten fann att det var styrkt att överlåtelsen omfattade de 494 gram amfetamin som togs i beslag. Hovrätten bedömde därför att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott, men inte för grovt narkotikabrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten slog fast att utredningen i den överklagade delen var densamma som i tingsrätten och att förhören hade spelats upp. Domstolen anslöt sig till tingsrättens bedömning av bevisningen i skuldfrågan.

Vid rubriceringsfrågan framhöll hovrätten att 494 gram amfetamin, sett enbart till art och mängd, låg precis på gränsen till grovt narkotikabrott. Samtidigt hade narkotikan en renhetsgrad om 5 procent, vilket hovrätten ansåg vara en tydlig avvikelse från det normala och något som talade i förmildrande riktning. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att gärningen inte skulle bedömas som grov.

När hovrätten bedömde straffvärdet för den tilltalades gärning utgick domstolen från att art och mängd motsvarade ett straffvärde på ungefär två års fängelse. Att den tilltalade hade överlåtit narkotikan talade i marginellt försvårande riktning, men hovrätten ansåg samtidigt att det var fråga om narkotika med låg renhetsgrad, vilket talade i förmildrande riktning. Sammantaget bedömde hovrätten straffvärdet till 1 år och 9 månader.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen och bestämde påföljden för den tilltalade till fängelse 1 år och 9 månader. Hovrätten bedömde att varken art eller straffvärde gav utrymme för skyddstillsyn med behandlingsplan. Domstolen beaktade att den tilltalade tidigare hade dömts till skyddstillsyn och att en tidigare skyddstillsyn hade undanröjts på grund av misskötsamhet. Hovrätten ansåg därför att föreslagen vård inte var tillräckligt ingripande.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Beslagen skulle bestå. Någon uppgift om skadestånd eller brottsofferfondsavgift framgår inte av hovrättsdelen som återgetts här. I tingsrätten hade den tilltalade dömts till fängelse 1 år 6 månader och ålagts att betala avgift till brottsofferfonden, men den delen ändrades alltså i hovrätten genom att straffet skärptes till 1 år och 9 månader.