Fem fall av bidragsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för fem fall av bidragsbrott efter att ha lämnat oriktiga uppgifter i ansökningar om aktivitetsstöd till Försäkringskassan. Tingsrätten fann att gärningarna var uppsåtliga och att den tilltalade därmed skulle dömas i enlighet med åtalet. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren åtalade den tilltalade för bidragsbrott enligt 2 § bidragsbrottslagen. Enligt åtalet hade den tilltalade i ansökningar om aktivitetsstöd lämnat oriktiga uppgifter genom att svara nej på frågan om hon under respektive period haft lön. Det påstods att detta orsakade fara för att aktivitetsstöd felaktigt skulle betalas ut med totalt 43 265 kronor. Gärningarna angavs ha skett vid fem tillfällen under perioden från och med den 2 maj 2024 till och med den 1 december 2024 i Örebro kommun eller på annan plats i Sverige.

Varje åtalspunkt avsåg bidragsbrott och gällde att den tilltalade den 2 maj 2024 lämnat en ansökan avseende april 2024, med ett felaktigt utbetalt belopp om 4 698 kronor. Därefter följde en ansökan den 1 juni 2024 avseende maj 2024, där det felaktigt utbetalda beloppet angavs till 14 094 kronor. Den 1 juli 2024 lämnades en ansökan avseende juni 2024, med ett felaktigt utbetalt belopp om 10 926 kronor. Den 4 augusti 2024 lämnades en ansökan avseende juli 2024, med ett felaktigt utbetalt belopp om 7 047 kronor. Slutligen lämnades den 1 december 2024 en ansökan avseende november 2024, med ett felaktigt utbetalt belopp om 6 464 kronor. Åklagaren gjorde gällande att gärningarna begicks med uppsåt.

Den tilltalade medgav i polisförhör att hon hade haft lön samtidigt som hon fått aktivitetsstöd utbetalt, men bestred ansvar för bidragsbrott med hänvisning till att uppsåt saknades och att hon i stället agerat oaktsamt.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det klarlagt att den tilltalade vid fem tillfällen, den 2 maj 2024, den 1 juni 2024, den 1 juli 2024, den 4 augusti 2024 och den 1 december 2024, lämnade in ansökningar om aktivitetsstöd till Försäkringskassan. Vid varje ansökningstillfälle svarade hon nej på frågan om hon fått någon lön under den period som respektive ansökan avsåg.

Domstolen hänvisade till åberopade lönespecifikationer och närvarouppgifter från den tilltalades arbetsgivare, vilka visade att hon började arbeta i april 2024 och att sista anställningsdag var den 1 december 2024. Anställningen var på heltid, och lön betalades ut varje månad under perioden april 2024 till augusti 2024 samt november 2024 till december 2024. Försäkringskassans utbetalningar hade skett utifrån hennes uppgifter om att hon inte fick någon lön. Enligt Försäkringskassans sammanställning betalades totalt 75 814 kronor ut, varav 43 265 kronor var felaktigt utbetalt.

Tingsrätten ansåg att den åberopade bevisningen visade att den tilltalade hade lämnat oriktiga uppgifter och därigenom orsakat att aktivitetsstöd betalats ut med ett för högt belopp. De objektiva förutsättningarna för bidragsbrott var därmed uppfyllda.

När det gällde uppsåt konstaterade domstolen att den tilltalade själv uppgett att hon hade gjort ansökningarna och att hon hade en anställning under den aktuella perioden. Hennes invändning om att hon varit slarvig och inte visste om eller hur länge hon skulle orka fortsätta arbeta ansågs inte innebära att uppsåtskravet föll bort, särskilt med hänsyn till att det rörde sig om upprepade gärningar. Domstolen bedömde därför att gärningarna hade begåtts med uppsåt och att hon skulle dömas för fem fall av bidragsbrott i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för bidragsbrott vid fem tillfällen, med brottstid den 2 maj 2024, den 1 juni 2024, den 1 juli 2024, den 4 augusti 2024 och den 1 december 2024. Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom.

Den villkorliga domen förenades med 50 dagsböter om 130 kronor vardera, vilket innebär ett bötesbelopp om 6 500 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Domstolen angav att det samlade straffvärdet motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att varken straffvärdet eller brottets art talade för fängelse som påföljd. Tingsrätten beaktade också att den tilltalade tidigare förekommit i belastningsregistret, men fann att det inte var fråga om ett återfall som fick betydelse för påföljdsvalet.