Dagsböter för vållande till kroppsskada efter hundattack

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada efter att en hund skadat ett treårigt barn på en innergård i Munkedal. Tingsrätten fann att den tilltalade, tillsammans med en medtilltalad, hade brustit i tillsynen över hunden och att detta hade lett till att barnet fick sårskada på magen. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden samt återbetala delar av försvararkostnaden.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde en gärning den 18 juli 2025. Enligt stämningsansökan skulle den tilltalade och den medtilltalade, var för sig eller tillsammans och i samförstånd, genom oaktsamhet ha orsakat målsäganden kroppsskada i form av sårskada på magen. Det påstods att de inte hade tillräcklig tillsyn och kontroll över en hund som de var ansvariga för och att hunden därför bet eller rev målsäganden. Händelsen uppgavs ha inträffat på en innergård i Munkedals kommun. Åtalet avsåg brottet vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken.

I målet hördes båda de tilltalade samt målsägandens närstående. Det åberopades också skriftlig bevisning i form av anmälan, journalanteckningar med fotografier, kartbild och utdrag ur hundregistret. Av utredningen framgick att hunden hade kommit lös och sprungit mot målsäganden. Enligt uppgifterna i målet skedde detta i samband med att de tilltalade var på innergården och skulle grilla. Den tilltalade uppgav att hon hade tagit över ansvaret för hunden, kortat ned kopplet och hållit det i handen, men att hunden drog iväg så att hon inte kunde hålla kvar den. Hon följde sedan efter hunden. När hon fick tag på den hade sällskapet lämnat platsen.

Åtalet gällde alltså bara den tilltalade i denna artikel. Brottsrubriceringen var vållande till kroppsskada, gärningsdagen var den 18 juli 2025 och domstolens utfall blev att den tilltalade dömdes för brottet.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter var tillförlitliga och att de fick stöd av journalanteckningar, fotografier och den övriga utredningen. Rätten fann att det var styrkt att målsäganden hade blivit riven av hunden och att skadorna inte var ringa. Domstolen konstaterade också att den tilltalade, i egenskap av innehavare tillsammans med den medtilltalade, befann sig i en garantställning till hunden.

Vid sin oaktsamhetsbedömning utgick tingsrätten från att de tilltalade måste ha insett att utomstående personer kunde komma in på innergården och att det då fanns en överhängande risk för att någon kunde skadas om hunden tog sig ut. Rätten framhöll att det hade varit enkelt att förebygga risken genom att till exempel låsa in hunden eller koppla den. Genom att inte ha tillräcklig tillsyn eller kontroll över hunden, trots kännedom om risken, ansågs den tilltalade ha gjort sig skyldig till ett medvetet och otillåtet risktagande. Tingsrätten fann att detta stod i direkt orsakssamband med skadan.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för vållande till kroppsskada. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 110 kronor, vilket innebär 6 600 kronor.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska den tilltalade återbetala 5 307 kronor av kostnaderna till staten. I domen anges också att målsägandens ersättning av staten uppgick till 8 845 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan och mervärdesskatt.