Tingsrätt dömer för trolöshet mot huvudman

Tingsrätten i Umeå har dömt den tilltalade för trolöshet mot huvudman vid okänt antal tillfällen under perioden 2022-01-01 till 2024-03-19. Domstolen fann att en del av de aktuella överföringarna skett utan målsägandenas vetskap eller samtycke och att dessa transaktioner innebar ett missbruk av förtroendeställningen. Åtalet i övrigt, liksom det alternativa åtalet om bedrägeri, ogillades. Påföljden blev villkorlig dom och dagsböter, medan de framställda skadeståndsyrkandena avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, som hade fått tillgång till målsägandenas mobila bank-ID och till en säkerhetsdosa, fått i uppgift att hjälpa målsägandena att sköta deras ekonomiska angelägenheter. Enligt åtalet missbrukade hon sin förtroendeställning och gjorde vid upprepade tillfällen otillåtna överföringar från målsägandenas konton till ett konto som hon själv disponerade. Det påstådda brottet rubricerades som trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § första stycket brottsbalken och avsåg 65 tillfällen under perioden från och med 2021-03-20 till och med 2024-03-19, med ett sammanlagt belopp om 254 995 kr. Enligt åtalet ägde gärningarna rum på Kanarieöarna och i Sverige.

Åklagaren lade också fram ett alternativt ansvarsanspråk om bedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket brottsbalken, det så kallade datorbedrägeriet. Där gällde påståendet att den tilltalade, genom användning av målsägandenas bank-ID och säkerhetsdosa, olovligen påverkat resultatet av en automatisk informationsbehandling när överföringarna genomfördes. Även detta alternativyrkande avsåg samma tidsperiod och samma sammanlagda belopp om 254 995 kr.

I sin dom fann tingsrätten att den tilltalade faktiskt hade haft en sådan förtroendeställning som avses i bestämmelsen om trolöshet mot huvudman. Domstolen ansåg dock att åklagaren inte hade motbevisat den tilltalades uppgifter om att majoriteten av överföringarna avsett ekonomiska åtgärder som hon vidtagit för målsägandenas räkning med deras samtycke. Därför ogillades åtalet i dessa delar, liksom det alternativa åtalet om bedrägeri.

Tingsrätten kom emellertid fram till att den tilltalade själv hade medgett att hon genomfört ett okänt antal överföringar om sammanlagt 50 000 kr utan målsägandenas vetskap eller samtycke till sitt eget konto, i syfte att undanhålla pengarna från andra närstående. Domstolen bedömde att dessa överföringar skett utan målsägandenas kännedom och att de inte utgjorde ett led i uppdraget. För denna del dömdes den tilltalade för trolöshet mot huvudman vid okänt antal tillfällen under perioden 2022 till april 2024, avseende ett sammanlagt belopp om 50 000 kr.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på förhör med målsäganden, den tilltalade och ett vittne samt på skriftlig bevisning i form av bland annat kontoutdrag, Bank-ID-uppgifter och finansiella utredningar. Domstolen konstaterade att målsägandena hade haft behov av hjälp med ekonomiska angelägenheter och att den tilltalade hade fått i uppdrag att sköta sådana frågor med hjälp av bank-ID och bankdosa.

När det gällde de överföringar som den tilltalade bestred att hon gjort i eget intresse ansåg tingsrätten att utredningen innehöll flera oklarheter. Domstolen noterade att målsägandenas minnesbilder var bristfälliga och att det inte gick att enbart genom deras uppgifter utesluta att transaktionerna skett med samtycke. Tingsrätten fäste också vikt vid att åklagaren inte hade lagt fram fullständiga kontoutdrag som visade hela transaktionskedjan. Enligt domstolen fanns det i flera fall motsvarande transaktioner i nära anslutning till överföringarna, vilket talade för att vissa belopp använts för målsägandenas räkning. Det gällde bland annat större överföringar i november 2021, där betalningar till resebyråer gjorts i närtid, samt en betalning till en butik som den tilltalade uppgav avsåg ett inköp till målsägandena.

Samtidigt ansåg tingsrätten att den tilltalades egna uppgifter om de 50 000 kronorna hade stöd i utredningen. Hon hade själv uppgett att dessa medel förts över utan målsägandenas vetskap och senare delvis hanterats vidare så att pengarna inte skulle kunna spåras. Domstolen bedömde att detta innebar ett missbruk av förtroendeställningen och att skada uppkom redan i samband med överföringarna. Att pengarna senare återbetalades ändrade inte den bedömningen. Tingsrätten fann också att den tilltalade hade agerat med uppsåt.

När det gällde skadeståndsfrågan fann tingsrätten att det inte var visat att målsägandena hade lidit en slutlig ekonomisk skada som kunde ersättas, varken för de 50 000 kronorna eller för övriga belopp. Domstolen ansåg att en del av pengarna sannolikt hade kommit målsägandena till godo genom betalningar, inköp, kontantuttag och liknande. Inte heller med hänvisning till sysslomannaskap i handelsbalken ansågs den tilltalade ha haft en sådan redovisningsskyldighet att skadestånd kunde dömas ut.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 40 dagsböter om 50 kr, alltså totalt 2 000 kr.

Tingsrätten slog fast att målsägandenas skadeståndsyrkanden skulle avslås. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Staten ska ersätta försvararen och målsägandebiträdet med de belopp som begärts, och den tilltalade ska återbetala 5 988 kr av kostnaderna till staten.