Hovrätten ändrar domen till ringa misshandel och barnfridsbrott

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och ändrat avgörandet i flera delar. Den tilltalade döms nu för misshandel, ringa brott, i stället för vållande till kroppsskada, och för ett fall av barnfridsbrott, ringa brott. Hovrätten frikänner honom samtidigt från ett annat åtal om barnfridsbrott. Påföljden bestäms till dagsböter, och skadeståndet till målsäganden som omfattas av barnfridsbrottet fastställs.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde händelser den 30 juli 2025. Enligt hovrätten och tingsrätten tog den tilltalade ett hårt tag om målsägandens arm, vilket ledde till blåmärke och smärta. Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade skulle dömas för ringa misshandel i stället för vållande till kroppsskada samt för två fall av ringa barnfridsbrott.

Hovrätten prövade alltså målet som ett överklagande av tingsrättens dom. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för vållande till kroppsskada och frikänt honom från två åtal om barnfridsbrott. I hovrätten ändrades rubriceringen till ringa misshandel när det gällde den fysiska gärningen.

När det gäller barnfridsbrotten gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg att en målsägande hade bevittnat gärningen och att det därför fanns grund för ansvar för ringa barnfridsbrott. För den andra målsäganden fann hovrätten däremot att det inte visats annat än att hon sov vid tillfället. Åtalet i den delen ogillades därför.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Domstolen hade tagit del av inspelningar av förhör som spelats upp. Hovrätten hänvisade till tingsrättens utförliga redogörelse för utredningen och dess värdering.

I skuldfrågan ansåg hovrätten att det var bevisat att den tilltalade tog ett hårt tag om målsägandens arm och att detta orsakade blåmärke och smärta. Hovrätten bedömde att den tilltalade, även om avsikten inte var att skada, måste ha insett att det fanns en avsevärd risk för skada och smärta. Genom sitt agerande under bråket ansågs han ha varit likgiltig inför att risken förverkligades. Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten därför att han hade uppsåt till gärningen och att den skulle bedömas som ringa misshandel.

I fråga om barnfridsbrottet godtog hovrätten tingsrättens bedömning att en av målsägandena bevittnat gärningen. Eftersom gärningen samtidigt bedömdes som ringa misshandel, ansåg hovrätten att den tilltalade också skulle dömas för ringa barnfridsbrott mot den målsäganden. För den andra målsäganden fann hovrätten inte att bevittnande styrkts.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömer den tilltalade för misshandel, ringa brott, den 30 juli 2025 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, i stället för vållande till kroppsskada, gällande åtalspunkten 1.1. Hovrätten dömer honom också för ett fall av barnfridsbrott, ringa brott, den 30 juli 2025 enligt 4 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2026, gällande åtalspunkten 1.2. Åtalet om barnfridsbrott i den andra delen ogillas.

Påföljden bestäms till 150 dagsböter om 220 kronor. Av böterna ska 20 dagsböter anses betalda eftersom den tilltalade varit frihetsberövad i två dagar med anledning av de brott som prövats i målet. Hovrätten ändrar därmed tingsrättens påföljd, som hade varit villkorlig dom med samhällstjänst.

När det gäller skadestånd döms den tilltalade att betala 10 000 kronor jämte ränta från den 30 juli 2025 till målsäganden som omfattas av barnfridsbrottet. Den andra målsägandens skadeståndsanspråk avslås, eftersom den tilltalade frikänts från brott gentemot henne. Hovrätten ändrar alltså tingsrättens skadeståndsbedömning, som hade inneburit att båda skadeståndsyrkandena avslogs och att skadestånd i stället dömdes ut till den ursprungliga målsäganden.

Tingsrättens domslut gäller i övrigt. Den tilltalade ska också betala 5 000 kronor av kostnaden i hovrätten för försvararen och den särskilda företrädaren till staten. Någon uppgift om ytterligare avgifter till brottsofferfonden i hovrätten framgår inte av materialet.