Ofredande på förskola

Tingsrätten dömde den tilltalade för ofredande efter en händelse på en förskola i Uppvidinge kommun den 26 mars 2026. Åtalet omfattade också misshandel som ett separat brott, men domstolen fann att den gärningen skulle konsumeras av ofredandet. Den tilltalade dömdes därför endast för ofredande och påföljden bestämdes till dagsböter samt skadestånd till målsäganden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet smetade den tilltalade ut saliv i målsägandens ansikte den 26 mars 2026 på Klavrevägen i Norrhult, Uppvidinge kommun. Åklagaren gjorde gällande att gärningen kunde förväntas kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt och att den begicks med uppsåt. För denna gärning åtalades den tilltalade för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken.

Åtalet innehöll också en punkt om misshandel. Enligt gärningsbeskrivningen drog den tilltalade med sin hand över målsägandens huvud och ansikte någon gång den 26 mars 2026 på Klavrevägen 34 i Norrhult, Uppvidinge kommun, varvid målsäganden orsakades smärta. Även denna gärning påstods ha begåtts med uppsåt och åklagaren gjorde gällande att den utgjorde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom den tilltalades egna uppgifter och den övriga utredningen att det var klarlagt att hon arbetade som pedagog på förskolan, att hon befann sig tillsammans med barnen i hallen och att målsäganden spottade mot henne efter att hon hindrat honom från att klättra på en skohylla. Domstolen ansåg också utrett att den tilltalade fick saliv på handen och därefter drog med samma hand i målsägandens ansikte en eller ett par gånger.

Den tilltalade hade gjort gällande att handrörelsen var reflexmässig. Tingsrätten godtog inte detta och framhöll bland annat att vittnesuppgifter talade emot att det varit fråga om en ofrivillig rörelse. Domstolen fann därför att den tilltalade hade haft uppsåt. Genom att smeta ut saliv i målsägandens ansikte hade hon enligt tingsrätten klart gått över gränsen för vad som var ett godtagbart sätt att tillrättavisa barnet, och gärningen utgjorde en kännbar fridskränkning. Rekvisiten för ofredande var därmed uppfyllda.

När det gällde misshandeln konstaterade tingsrätten att målsäganden hade uppgett att handrörelsen gjorde ont och att det fanns stöd för att han fått viss smärta. Domstolen bedömde att den tilltalade måste ha insett risken för att rörelsen skulle orsaka viss smärta och ändå agerat. Samtidigt ansåg rätten att smärtan var obetydlig i sammanhanget och att misshandeln, om den bedömdes för sig, endast kunde bedömas som ringa. Eftersom det var fråga om en och samma handling ansåg tingsrätten att den ringa misshandeln skulle konsumeras av ofredandet. Den tilltalade dömdes därför endast för ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till 40 dagsböter om 310 kronor, totalt 12 400 kronor. Tingsrätten ansåg att gärningen var försvårande eftersom den ägt rum i förskolans verksamhet och riktat sig mot ett barn, men beaktade också att den tilltalade befunnit sig i en stökig situation där hon själv hade blivit spottad på.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 8 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 26 mars 2026 till dess betalning sker. Tingsrätten ansåg att detta belopp var skäligt för kränkning.

Hon ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska hon återbetala 30 510 kronor av kostnaderna till staten.