Bedrägeri med släpvagnar

Den tilltalade döms för fem fall av bedrägeri efter att ha hyrt släpvagnar utan avsikt att återlämna dem. Tingsrätten bedömde att förfarandet var uppsåtligt och att det hade lett till vinning för den tilltalade eller annan samt skada för målsägandena. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för ett brott, bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken, och beskrev gärningen som fem separata tillfällen. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan vilselett uthyrare att hyra ut släpvagnar utan avsikt att återlämna dem. Det gällde uthyrningar som enligt domen skedde den 19 oktober 2023, den 31 mars 2024, den 29 juni 2024, den 27 juli 2024 och den 20 augusti 2024. Tingsrätten fann att samtliga dessa gärningar utgjorde bedrägeri och dömde den tilltalade för fem fall.

För den första åtalspunkten, som avsåg bedrägeri den 19 oktober 2023, gällde uthyrningen en släpvagn kopplad till målsägandena Brenderup AB och P & E Döld namn AB. För den andra åtalspunkten avsåg bedrägeriet den 31 mars 2024 uthyrning från målsägandena OK Detaljhandel AB och Brenderup AB. För den tredje åtalspunkten gällde bedrägeri den 29 juni 2024 och avsåg Döld namn AB, Länsförsäkringar AB och Brenderup AB. För den fjärde åtalspunkten avsåg bedrägeriet den 27 juli 2024 målsägandena Helldén & Hecktor AB och Brenderup AB. För den femte åtalspunkten gällde bedrägeri den 20 augusti 2024 och avsåg Döld namn AB.

Enligt åtalet hade släpvagnarna ett värde mellan cirka 10 000 och 75 000 kronor och återlämnades inte utan fraktades ut ur landet. Tingsrätten konstaterade dock att det endast var styrkt att en av släpvagnarna hade förts utomlands. För de övriga var det inte ställt utom rimligt tvivel att de förts ut ur landet, men det var styrkt att ingen släpvagn återlämnades och att den tilltalade fotograferade respektive släpvagn efter att hyrestiden löpt ut.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav att han hade hyrt och nyttjat släpvagnarna på de tider och platser som åklagaren angett, men förnekade brott. Han uppgav att han inte känt till att släpvagnarna inte skulle återlämnas och att en av dem dessutom hade blivit stulen under hyrestiden. Tingsrätten fann emellertid att utredningen visade att han tillsammans och i samförstånd med annan hade hyrt släpvagnarna och genom att underteckna hyresavtalen hade åtagit sig att återlämna dem inom hyrestiden.

Tingsrätten fäste särskild vikt vid att en släpvagn, med registreringsnummer BNW01H, enligt egna uppgifter och fotografier hade förts utomlands och därefter placerats på en fastighet i Serbien. Även om det inte var styrkt att de övriga släpvagnarna förts ut ur landet, ansåg domstolen att omständigheterna visade att avsikten vid hyresavtalens ingående inte varit att återlämna släpvagnarna. Det talade också starkt emot den tilltalades uppgift att han trott att de skulle återlämnas, att han fotograferat dem efter hyrestidens slut.

Domstolen bedömde att hans uppgifter i centrala delar var oförenliga med utredningen och framstod som en efterhandskonstruktion för att undgå ansvar. Därför ansågs gärningarna vara begångna med uppsåt. Tingsrätten slog fast att det var styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till bedrägeri vid fem tillfällen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för fem fall av bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn, och övervakare ska utses av frivården. Tingsrätten bedömde att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i omkring tre månader, men fann att varken straffvärdet, brottens art eller återfallet i sig motiverade fängelse.

I påföljdsfrågan beaktade tingsrätten också tidigare domar och att delar av den nya brottsligheten utgjorde nyupptäckt brottslighet enligt 34 kap. 1 § första stycket och 34 kap. 2 § brottsbalken. Frivården hade uppgett att det fanns viss återfallsrisk och visst övervakningsbehov samt att den tilltalade skulle vara hjälpt av skyddstillsyn.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvararens ersättning, som bestämdes till 31 009 kronor.