Grovt sexuellt ofredande och sexuellt ofredande ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från både åklagaren och den tilltalade i ett mål om våldtäkt m.m. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade även dömdes för den gärning som enligt åklagaren utgjorde ett alternativt yrkande i åtalspunkt 3 och som hovrätten ansåg ingå i det grova sexuella ofredandet i åtalspunkt 1. Straffet skärptes till fängelse i ett år och skadeståndet till målsäganden justerades upp. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar att den tilltalade frikändes från våldtäkt och försök till våldtäkt.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter som rörde sexuella övergrepp och ofredanden under olika tidsperioder. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas fullt ut enligt åtalet, alltså även för våldtäkt och försök till våldtäkt enligt åtalspunkterna 2 och 3, samt att fängelsestraffet skulle bestämmas till en längre tid än vad tingsrätten gjort.

Enligt hovrättens dom dömdes den tilltalade för grovt sexuellt ofredande och sexuellt ofredande. Tingsrättens och hovrättens bedömningar utgick från följande åtalspunkter. I åtalspunkt 1 avsåg gärningen grovt sexuellt ofredande under perioden den 1 november 2025 till den 20 april 2026. I åtalspunkt 2 avsåg åklagaren försök till våldtäkt under samma tidsperiod, men den tilltalade frikändes. I åtalspunkt 3 avsåg åklagaren våldtäkt under perioden den 1 december 2025 till den 28 februari 2026, men även där frikändes den tilltalade. I åtalspunkt 4 avsåg gärningen sexuellt ofredande under perioden den 15 augusti 2021 till den 8 juli 2022, och den tilltalade dömdes för detta brott.

I hovrätten fördes också ett alternativt yrkande fram av åklagaren för åtalspunkt 3. Hovrätten ansåg att den gärningen var styrkt som en ytterligare gärning av grovt sexuellt ofredande och att den skulle anses ingå i det grova sexuella ofredandet enligt åtalspunkt 1. Hovrätten godtog samtidigt tingsrättens bedömning i övrigt, utom att den gjorde en annan bedömning av just denna del.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten, även om viss ny skriftlig bevisning lades fram och den tilltalade också åberopade ett vittnesförhör med en läkare. Hovrätten framhöll att målsägandenas berättelser i huvudsak haft sådana egenskaper som överensstämmer med trovärdiga utsagor. Det som kom fram i hovrätten gav inte anledning till någon annan bedömning av trovärdigheten.

Domstolen betonade att när åtalet avser flera gärningar över längre tidsperioder och vissa gärningar inte är fullt individualiserade, måste bevisningen ändå bedömas med stränga krav. Samtidigt kan en trovärdig målsägandebeskrivning, tillsammans med övrig utredning, räcka för en fällande dom.

I fråga om åtalspunkt 1 och 4 fann hovrätten inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten konstaterade dock att det i åtalspunkt 4 inte var styrkt att den tilltalade hade berört målsäganden innanför kläderna vid fler än tre tillfällen när de åkte bil.

När det gällde åtalspunkt 3 gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Målsäganden hade berättat att den tilltalade vid ett tillfälle på ett kontor rört hennes mage och underliv innanför byxorna på ett sätt som kunde förväntas kränka hennes sexuella integritet. Hovrätten ansåg däremot inte att det var styrkt att den tilltalade också försökt penetrera hennes underliv. Däremot fann hovrätten att samma händelse i vart fall utgjorde en gärning som var straffbar som grovt sexuellt ofredande och att den gärningen skulle bedömas som en del av det grova sexuella ofredandet i åtalspunkt 1.

Hovrätten delade alltså tingsrättens slutsats att den tilltalade skulle dömas för grovt sexuellt ofredande och sexuellt ofredande, men inte för våldtäkt eller försök till våldtäkt. I den del åtalspunkt 3 prövades på nytt blev utgången en fällande bedömning som en del av åtalspunkt 1.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och bestämde fängelsestraffet till ett år. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 10 månader. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet, med hänsyn till den ytterligare gärning som nu lades till grund för ansvar, uppgick till fängelse i ett år.

När det gäller skadestånd höjde hovrätten ersättningen till målsäganden till 103 200 kr. Av detta avsåg 100 000 kr kränkningsersättning och 3 200 kr ersättning för sveda och värk. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 75 000 kr. Hovrätten fann att den tilltalade genom sitt handlande utsatt målsäganden för en så allvarlig kränkning att skadestånd skulle utgå, och att den ytterligare gärningen i hovrätten påverkade ersättningens storlek.

Skadeståndet till den andra målsäganden stod fast enligt tingsrättens dom. Någon ändring skedde inte i den delen.

Det framgår inte av hovrättens avgörande att någon fortsatt häktning beslutades i domen. Tingsrätten hade tidigare beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten tog inte upp någon ny häktningsfråga i den del som redovisats här.

Hovrätten beslutade också att sekretessen skulle bestå för vissa uppgifter som lagts fram bakom stängda dörrar och för identitetsuppgifter i partsbilagor. Dessutom ska den tilltalade betala tillbaka 100 000 kr av kostnaderna för offentlig försvarare och målsägandebiträden till staten.