Fälls för försök till mord på barn

Den tilltalade döms för försök till mord efter ett händelseförlopp den 18 april 2026 i en lägenhet i Jordbro i Haninge kommun. Tingsrätten bedömer att han försökte döda målsäganden genom slag mot ansikte och huvud, ett strypgrepp som ledde till medvetslöshet, genom att förmå hundarna att bita och riva målsäganden samt genom att försöka kasta ned honom från en balkong på fjärde våningen. Påföljden bestäms till fängelse i tio år. Den tilltalade utvisas också ur Sverige och förbjuds att återvända hit. Han ska dessutom betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för försök till mord enligt 3 kap. 1 §, 11 § och 23 kap. 1 § brottsbalken. Gärningen påstods ha begåtts den 18 april 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade försökt döda målsäganden genom att slå honom i ansikte och huvud, ta ett strypgrepp kring halsen och strypa honom med medvetslöshet som följd, förmå hundarna att bita och riva målsäganden samt försöka kasta ned honom från balkongen på fjärde våningen. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt och dömde honom för försök till mord.

Åtalet innehöll också ett andrahandsyrkande om grov misshandel med samma händelseförlopp och samma datum. Tingsrätten prövade inte den alternativa rubriceringen som domslut utan dömde för försök till mord i stället. I den delen framgår alltså att den alternativa åtalsrubriceringen inte blev den slutliga utgången.

Av utredningen framgår att den tilltalade och målsäganden bodde tillsammans i en lägenhet. Den 18 april 2026 ringde flera personer till polisen och uppgav att de sett en man som slog ett barn på en balkong, att mannen skrek och att föremål kastades från balkongen. När polisen och räddningstjänsten kom till platsen lades en luftkudde ut nedanför balkongen. Målsäganden hade då hunnit ta sig till en granne. Den tilltalade greps efter att ha hoppat från balkongen.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste stor vikt vid målsägandens uppgifter, som fördes in genom uppspelning av ett barnförhör. Domstolen ansåg att förhöret hade hållits på ett kompetent sätt, att det inte framkommit ledande frågor och att berättelsen lämnades relativt kort efter händelsen. Målsäganden beskrevs som mycket trovärdig. Hans uppgifter fick stöd av vittnena som hörde honom direkt efter händelsen, av polisens iakttagelser, av fotografier, journalanteckningar och rättsintyg.

Vittnet som tog emot målsäganden i en grannlägenhet berättade att målsäganden var skärrad, blödde, hade trasig tröja, märken på halsen och bett- eller rivskador. Polisen uppfattade också att målsäganden var rädd och att han berättade att hans pappa ville döda honom, hade strypt honom och hetsat hundarna på honom. Ett annat vittne såg den tilltalade på balkongen och uppfattade att han slog och drog i ett barn. Rättsintygen beskrev skador på halsen som kunde ha orsakats av strypgrepp och skador på kroppen som var förenliga med hundbett eller rivning. Domstolen konstaterade även att skadorna på halsen skilde sig från övriga skador, vilket talade emot att de uppkommit genom hundangrepp.

Den tilltalade förnekade gärningen och uppgav att han bara tagit tag i målsägandens tröja bakifrån för att dra honom undan hundarna. Tingsrätten ansåg inte att den förklaringen var trovärdig. Domstolen fann att det var styrkt att den tilltalade slagit målsäganden, tagit strypgrepp, förmått hundarna att attackera honom och försökt kasta ned honom från balkongen.

När domstolen prövade rubriceringen fann den att det hade förelegat fara för att gärningen skulle fullbordas. Tingsrätten betonade att ett strypgrepp kan vara livshotande, att målsäganden varit i ett särskilt utsatt läge, att den tilltalade dessutom försökt kasta honom från en balkong på fjärde våningen och att stora hundar attackerade honom samtidigt. Därmed ansågs förutsättningarna för försök till mord vara uppfyllda.

Tingsrätten bedömde också att den tilltalade hade uppsåt. Domstolen hänvisade till att angreppet varit oprovocerat, att den tilltalade riktat flera livsfarliga moment mot ett elvaårigt barn och att hans agerande tydde på en avsikt att döda. Det rättspsykiatriska utlåtandet visade att han hade begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, men domstolen fann att det inte fanns ett sådant grumlat medvetande att uppsåt uteslöts. Att den tilltalade varit påverkad av narkotika ändrade inte bedömningen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för försök till mord den 18 april 2026. Påföljden bestäms till fängelse i tio år. Tingsrätten ansåg att straffvärdet uppgick till i vart fall tio år, bland annat eftersom gärningen riktats mot hans eget barn, varit helt oprovocerad och skett i hemmet. Rätten beaktade att brottet begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning men fann att fängelse ändå skulle väljas eftersom störningen varit självförvållad genom rus och eftersom det fanns synnerliga skäl.

Den tilltalade utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända hit utan tidsbegränsning. Tingsrätten fann att brottets allvar vägde tyngre än hans anknytning till Sverige, även om han hade familj här. Att brottet riktats mot ett av hans barn talade enligt domstolen inte emot utvisning i sådan grad att den skulle hindras.

Han ska också betala skadestånd till målsäganden. Tingsrätten ansåg att 300 000 kronor var skäligt för kränkning, och den tilltalade hade godtagit ersättning för sveda och värk. I domslutet anges att han ska betala sammanlagt 306 400 kronor jämte ränta från den 18 april 2026. Han ska även betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.