Systematisk häleri- och stöldbrottslighet gav villkorlig dom

Den tilltalade döms för ett fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, ett fall av häleri och fyra fall av stöld. Tingsrätten fann också att flera ytterligare åtalspunkter för stöld inte var styrkta som stöld men att gärningarna i stället skulle bedömas som häleri. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade femton åtalspunkter. Den tilltalade erkände häleri i åtalspunkterna 1, 3–4 och 6–14, erkände stöld i åtalspunkt 2 och förnekade brott mot knivlagen i åtalspunkt 15. Han förnekade också att han hade agerat tillsammans och i samförstånd med annan i samtliga fall.

I åtalspunkt 1 avsåg gärningen häleri den 11 mars 2026 och gällde att den tilltalade, enligt åtalet tillsammans med annan, olovligen befattat sig med stöldgods genom att förvara det i en lastbil i Gislaveds kommun. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för häleri.

I åtalspunkt 2 avsåg gärningen stöld mellan den 4 och 5 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld.

I åtalspunkt 3 avsåg gärningen stöld mellan den 5 och 6 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld och att den tilltalade också skulle dömas för häleri avseende samma gärning i den mån den bedömdes som befattning med stöldgodset. I slutlig domslutsdel anges att den tilltalade döms för häleri i denna del.

I åtalspunkt 4 avsåg gärningen stöld mellan den 4 och 6 mars 2026. Tingsrätten fann att stöld inte var styrkt men att den tilltalade skulle dömas för häleri.

I åtalspunkt 5 avsåg åtalet stöld mellan den 4 och 7 mars 2026, men den punkten riktades endast mot annan person. Den tilltalade var inte tilltalad för den gärningen.

I åtalspunkt 6 avsåg gärningen stöld den 7 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld och, i den mån gärningen bedömdes som befattning med stöldgodset, även för häleri enligt den slutliga bedömningen.

I åtalspunkt 7 avsåg gärningen stöld mellan den 7 och 8 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld och, i den mån gärningen bedömdes som befattning med stöldgodset, även för häleri enligt den slutliga bedömningen.

I åtalspunkt 8 avsåg gärningen stöld mellan den 8 och 9 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld.

I åtalspunkt 9 avsåg gärningen stöld den 9 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld.

I åtalspunkt 10 avsåg gärningen stöld mellan den 9 och 10 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld.

I åtalspunkt 11 avsåg gärningen stöld mellan den 10 och 11 mars 2026. Tingsrätten fann att stöld inte var styrkt men att den tilltalade skulle dömas för häleri.

I åtalspunkt 12 avsåg gärningen stöld den 11 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld och, i den mån gärningen bedömdes som befattning med stöldgodset, även för häleri enligt den slutliga bedömningen.

I åtalspunkt 13 avsåg gärningen stöld mellan den 27 februari och 11 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld och, i den mån gärningen bedömdes som befattning med stöldgodset, även för häleri enligt den slutliga bedömningen.

I åtalspunkt 14 avsåg gärningen stöld mellan den 19 februari och 11 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för stöld och, i den mån gärningen bedömdes som befattning med stöldgodset, även för häleri enligt den slutliga bedömningen.

I åtalspunkt 15 avsåg gärningen brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 11 mars 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för detta brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att åklagaren hade bevisbördan och att det krävdes att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått de åtalade gärningarna. Domstolen redovisade omfattande skriftlig och muntlig bevisning, däribland beslag, fotografier, mobilanalyser, jämförelsebilder, brottsplatsundersökningar och förhör med vittnet och målsäganden i vissa delar.

När det gällde åtalspunkt 1 ansåg tingsrätten att utredningen starkt visade att den tilltalade tillsammans och i samförstånd hade befattat sig med stöldgods genom att förvara det i lastbilen. Den tilltalades erkännande vann stöd av övrig utredning.

För åtalspunkt 2 fann tingsrätten att bilder i den tilltalades telefon visade att han hade befunnit sig på platsen och tillgripit godset. Domstolen ansåg att hans förklaring inte förtog bevisvärdet.

För åtalspunkt 3 fann tingsrätten att det var utrett att den tilltalade befunnit sig på platsen och tillgripit bildäcken. Hans invändningar lämnades utan avseende.

För åtalspunkt 4 fann tingsrätten att stöld inte var styrkt mot den tilltalade, men att det var visat att han och den andre tilltalade hade befattat sig med stöldgodset på ett sätt som kunde försvåra återfående. Därför dömdes han för häleri.

För åtalspunkt 6 fann tingsrätten att sammanställningen av övervakningsbilder, beslag och likheten mellan ytterkläderna gjorde det utrett att den tilltalade hade tillgripit godset.

För åtalspunkt 7 fann tingsrätten att DNA på en cigarettfimp, bilder i telefonen och övrig utredning tydde med betydande styrka på att den tilltalade befunnit sig på platsen och tillgripit godset.

För åtalspunkt 8 fann tingsrätten att en bild i den tilltalades telefon visade att han och den andre tilltalade befann sig på platsen och tillgrep godset.

För åtalspunkt 9 fann tingsrätten genom övervakningsbilder, beslag och bilder i telefonen att den tilltalade hade befunnit sig på platsen och tillgripit godset.

För åtalspunkt 10 fann tingsrätten att den gröna ventillappen och sambandet med övriga gärningar visade att den tilltalade tillsammans och i samförstånd tillgripit godset.

För åtalspunkt 11 fann tingsrätten att stöld inte var styrkt mot den tilltalade, men att han hade befattat sig med stöldgodset på ett sådant sätt att han skulle dömas för häleri.

För åtalspunkt 12 fann tingsrätten att bilder i den tilltalades telefon och sökningar på sågar gav starkt stöd för att han begått stölden.

För åtalspunkt 13 fann tingsrätten att bilden i den tilltalades telefon och sambandet med övriga gärningar visade att han hade tillgripit godset.

För åtalspunkt 14 fann tingsrätten att bilder från den tilltalades telefon och uppgifterna i utredningen visade att han tillgripit godset.

För åtalspunkt 15 fann tingsrätten att den tilltalade hade innehaft kniven på allmän plats, att innehavet inte var befogat och att han därför skulle dömas för brott mot knivlagen.

Tingsrätten prövade också frågan om häleribrotten skulle ses som ett eller flera brott. Domstolen kom fram till att det skulle bedömas som ett enda fall av häleri, eftersom egendomen anträffats på samma plats och vid samma tidpunkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till villkorlig dom. Tingsrätten bedömde att det samlade straffvärdet motsvarade sex månaders fängelse, men att det inte fanns skäl att bestämma påföljden till fängelse.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Den kniv som tagits i beslag från honom förklaras förverkad och beslaget ska bestå.

Tingsrätten bestämde även att staten skulle stå för ersättningen till försvararen. Uppgifter om skadestånd i den del som avser en målsägande i målet framgår av domen, men den redovisade ersättningen där avser betalning från staten till ett ombud och inte skadestånd från den tilltalade.