Narkotikabrott ledde till tio månaders fängelse

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om narkotikabrott och fastställt tingsrättens domslut. Den tilltalade döms alltså även i hovrätten till tio månaders fängelse för narkotikabrott begånget den 12 september 2023 i Örebro kommun. Hovrätten gör ingen ändring av tingsrättens bedömning i skuld- eller påföljdsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller den tilltalades ansvar för narkotikabrott. Av tingsrättens dom framgår att brottet avsåg gärningar den 12 september 2023 i Örebro kommun och att rubriceringen var narkotikabrott enligt 1 § 1 st. 5 p. narkotikastrafflagen. Tingsrätten dömde den tilltalade till fängelse i tio månader och tog samtidigt ställning till förverkande och beslag.

I hovrätten yrkade den tilltalade att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Hovrätten slog fast att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom, ska dömas för narkotikabrott. Den hovrättsliga prövningen gällde därför endast påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning av skuldfrågan och gjorde ingen annan värdering i den delen. I stället prövade hovrätten om det fanns skäl att välja en annan påföljd än fängelse.

Hovrätten hänvisade till att frivården hade bedömt att den tilltalade hade ett övervakningsbehov, eftersom han endast varit fri från narkotika under en relativt kort period, haft ett missbruk under flera år och haft kontakter som kunde understödja både brottslighet och missbruk. Frivården ansåg dock inte att det fanns behov av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, så kallad kontraktsvård.

Hovrätten fann att narkotikabrott är ett brott av sådan art att fängelse normalt är den påföljd som ska väljas. Eftersom straffvärdet dessutom var så högt som tingsrätten hade funnit, och hovrätten instämde i den bedömningen, ansåg hovrätten att det i princip inte fanns utrymme för någon annan påföljd än fängelse om kontraktsvård inte var aktuell. Hovrätten noterade visserligen att den tilltalade under senare tid försökt bli kvitt sitt missbruk, men ansåg att detta inte vägde tillräckligt tungt. Hovrätten nämnde också att åklagaren redovisat att den tilltalade på nytt var misstänkt för vad som fick antas vara ringa narkotikabrott. Sammantaget ansåg hovrätten att presumtionen för fängelse var så stark att någon annan påföljd inte kom i fråga.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade döms därmed för narkotikabrott till fängelse i tio månader. Hovrätten hänvisade till att det rörde sig om nyupptäckt brottslighet, i linje med tingsrättens bedömning.

Tingsrätten hade även beslutat om förverkande och beslag, och hovrätten slog fast att det som tingsrätten beslutat om beslag fortfarande ska gälla. Tingsrätten hade dessutom ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor, men någon ändring av den delen framgår inte av hovrättens beslut. I hovrätten fick försvararen ersättning av staten med 3 633 kronor, och staten ska stå för kostnaden för försvararen i hovrätten. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av materialet.