Misshandel och barnfridsbrott prövades i tingsrätten

Tingsrätten i Jönköping dömde den tilltalade för barnfridsbrott och misshandel efter händelser den 31 juli 2026. Ett tidigare åtal om misshandel som enligt åtalet skulle ha inträffat den 3–4 maj 2026 ogillades. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och den tilltalade ska också betala skadestånd till målsägandens son samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet gjordes gällande att den tilltalade först skulle ha misshandlat målsäganden någon gång mellan den 3 och 4 maj 2026 genom att utdela slag mot hennes mage och underliv, vilket skulle ha orsakat smärta och en sårskada som blivit ett ärr. Den punkten avsåg misshandel. Tingsrätten kom dock fram till att åtalet inte var styrkt och ogillade det.

Vid en annan åtalspunkt påstods att den tilltalade den 31 juli 2026 misshandlat målsäganden genom att slå henne mot huvud, armar och händer, delvis med en mobiltelefon, slå henne mot magen, knuffa henne mot en vägg och ett bord, dra henne i håret så att hon föll i golvet och slog i huvudet samt böja hennes fingrar bakåt. Den punkten avsåg misshandel. Tingsrätten fann att gärningen var bevisad och dömde den tilltalade för brottet.

Den tredje åtalspunkten gällde barnfridsbrott och avsåg samma händelse den 31 juli 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade misshandlat målsäganden i närvaro av deras son, som bevittnade händelsen. Tingsrätten fann även denna punkt styrkt och dömde den tilltalade för barnfridsbrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten betonade att åklagaren hade bevisbördan och att fällande dom kräver att skuld är ställd utom rimligt tvivel. När det gällde åtalspunkten om händelsen den 3–4 maj ansåg rätten att målsägandens uppgifter var för knapphändiga och att det dessutom framgick av annan utredning att den aktuella händelsen hade inträffat den 2 maj och inte under den tid som åklagaren hade angett. Därför ansågs bevisningen inte räcka.

För händelsen den 31 juli fann rätten däremot att målsägandens berättelse var detaljrik, logisk och fri från överdrifter. Hennes uppgifter fick stöd av den uppspelade ljudfilen, av sonens uppgifter, av polismyndighetens iakttagelser och av fotografier samt rättsintyg. Tingsrätten ansåg därför att det var visat att den tilltalade hade utdelat slag mot målsägandens huvud, armar och mage, knuffat henne mot en vägg, dragit henne i håret så att hon fallit till golvet och böjt hennes fingrar bakåt. Rätten fann också att målsäganden till följd av detta hade fått yrsel, smärta, rodnader och blåmärken.

Den tilltalades invändning om nödvärn eller putativt nödvärn godtogs inte. Tingsrätten ansåg att invändningen var obefogad och att utredningen inte gav stöd för att målsäganden skulle ha anklagat honom falskeligen. Sammantaget fann rätten att den tilltalade uppsåtligen hade misshandlat målsäganden och att delar av händelsen bevittnats av sonen, vilket uppfyllde rekvisiten för både misshandel och barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för barnfridsbrott, med händelsedatum den 31 juli 2026, samt för misshandel, också den 31 juli 2026. Åtalet om misshandel med händelsedatum den 3–4 maj 2026 ogillades.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med samhällstjänst 100 timmar. Tingsrätten angav att straffvärdet motsvarade tre månaders fängelse och att om fängelse hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månader.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsägandens son med 30 000 kr jämte ränta från den 31 juli 2026. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Dessutom ska han betala tillbaka 20 000 kr av kostnaderna till staten.