Grov misshandel vid händelse i en bostad – hovrätten fastställer fällande dom

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grov misshandel och fastställt tingsrättens dom. Den tilltalade, som hade yrkat att hovrätten skulle frikänna honom eller i vart fall rubricera gärningen som misshandel och sätta ned skadeståndet, fick alltså inte bifall. Hovrätten gjorde ingen ändring i skuldfrågan eller rubriceringen, och påföljden stod i huvudsak fast.

Om händelsen och åtalet

Målet rör grov misshandel som ska ha begåtts den 30 december 2025. Enligt den samlade utredningen utsattes målsäganden för våld under två sekvenser med ett kortare uppehåll emellan. Hovrätten konstaterade att det i målet hade diskuterats om uppehållet var omkring tio minuter, men att tidsstämplarna i inspelat material visade att pausen var sex till sju minuter.

Den tilltalade var en av fyra personer som enligt hovrätten närvarade vid båda sekvenserna. Hovrätten bedömde att den tilltalade tillsammans med en annan medtilltalad agerade gemensamt i den första sekvensen, då målsäganden omringades, släpades ut och utsattes för knuffar, sparkar och slag. I den andra sekvensen ansåg hovrätten att den tilltalade fortfarande deltog som gärningsman med straffbart uppsåt, trots att våldet då i huvudsak utfördes av en annan medtilltalad. Hovrätten ansåg också att hela händelseförloppet för den tilltalades del skulle ses som en och samma gärning.

Åklagaren hade i hovrätten vidhållit att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel, och hovrätten delade tingsrättens bedömning att brottet skulle bedömas som grovt. Skälet var att gärningsmännen visat särskild hänsynslöshet och råhet, att de varit i numerärt överläge, att målsäganden utsatts för kraftigt våld mot huvudet när han låg ner på marken och att händelsen dessutom filmades, vilket hovrätten ansåg vara ett förnedrande och försvårande inslag.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten slog fast att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Någon ny bevisning tillkom alltså inte. Domstolen byggde sin bedömning på det tidigare materialet, däribland inspelningar och uppgifter om händelseförloppet.

När det gällde skuldfrågan gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Även om den tilltalade hade invänt att han borde frikännas, fann hovrätten att hans agerande tillsammans med de andra deltagarna visade att han var straffrättsligt ansvarig för grov misshandel. Hovrätten godtog alltså inte att gärningen skulle nedgraderas till misshandel av normalgraden.

Hovrätten betonade särskilt att den tilltalade varit delaktig i händelserna i ett läge där målsäganden redan utsatts för våld och att hans närvaro och agerande bidrog till att stärka övrigas misshandel. Sammantaget fann hovrätten därför att tingsrättens bedömning skulle stå fast i skuld- och rubriceringsfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om den tilltalades ansvar för grov misshandel, begången den 30 december 2025. Påföljden för den tilltalade bestämdes till fängelse 1 år 6 månader, vilket innebär att hovrätten inte ändrade tingsrättens strafflängd. Hovrätten gjorde inte heller någon annan bedömning än tingsrätten när det gällde påföljdsval och straffmätning.

Den tilltalade ska vara häktad till dess att fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten angav att det finns risk för fortsatt brottslighet och att skälen för häktning väger tyngre än intrånget för den tilltalade.

Hovrätten gjorde inte någon ändring av skadeståndet. Det innebär att den tilltalade fortsatt är skyldig att solidariskt med de övriga medtilltalade betala skadestånd till målsäganden med 40 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 30 december 2025 till dess full betalning sker. Beloppet avser ersättning för kränkning.

Tingsrätten hade också bestämt att den tilltalade skulle betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. Hovrätten nämner att skyldigheten att betala avgift följer av lag, men det framgår inte av hovrättstexten att den ändrade denna del. Hovrätten beslutade även om ersättning till ett målsägandebiträde och att staten skulle stå för kostnaderna.