Grovt bokföringsbrott och oredlighet mot borgenärer: hovrätten sänkte fängelsestraffet

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott, oredlighet mot borgenärer och överträdelse av näringsförbud. Hovrätten fastställde i huvudsak skuldfrågorna men ändrade påföljden för den tilltalade genom att bestämma fängelsestraffet till åtta månader i stället för sex månader i tingsrätten. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom endast i fråga om straffets längd och lät övriga delar stå fast i sak.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst grovt bokföringsbrott. Enligt åtalet hade bokföringsskyldigheten åsidosatts under perioden den 23 maj 2011 till den 30 november 2012. I hovrätten preciserades åtalet så att det gällde grovt bokföringsbrott med tillägg om att den tilltalade alternativt inte bevarat bokföring och all räkenskapsinformation samt att brottet borde bedömas som grovt eftersom det avsett betydande belopp och skett i skatteundandragande syfte. Hovrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas för endast två fall av grovt bokföringsbrott, inte fler. Tingsrätten hade däremot dömt för grovt bokföringsbrott under perioden den 23 maj 2011 till den 30 november 2012, angivet som tre tillfällen.

Åtalet omfattade också oredlighet mot borgenärer. Åklagaren gjorde i hovrätten ett tillägg i gärningsbeskrivningen som innebar att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad, i bland annat Lysekil/Munkedal under tiden omkring den 23 juli 2012 till den 1 augusti 2012, uppsåtligen hade avhänt bolaget egendom av betydande värde och att detta medförde påtaglig fara för att bolaget skulle komma på obestånd. Hovrätten utgick från samma gärningstid som tingsrätten och fann att ansvar för brottet skulle bestå.

Dessutom gällde åtalet överträdelse av näringsförbud. I hovrätten hade gärningstiden justerats till den 26 juni 2012 till den 30 november 2012. Hovrätten fann även här att ansvar skulle bestå. Tingsrätten hade dömt för samma brott och beslutat om förlängt näringsförbud.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av den skriftliga bevisningen och av förhören från tingsrätten. Den spelade också upp inspelningar av förhör med den tilltalade och andra personer samt höll vissa omförhör och ett nytt vittnesförhör. Hovrätten ansåg att utredningen i allt väsentligt bekräftade tingsrättens bedömningar.

I frågan om bokföringsbrotten konstaterade hovrätten att det helt saknats bokföring i bolaget och att bolagets förlopp, ekonomiska resultat och ställning inte kunde bedömas i huvudsak på grundval av det material som hade lämnats in. Den objektiva sidan av bokföringsbrotten var alltså uppfylld. För straffansvar krävdes dock att åklagaren visade att den tilltalade var företrädare för bolaget under den aktuella tiden.

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att den medtilltalade var registrerad som ensam styrelseledamot under en del av perioden och att den tilltalade var faktisk företrädare under den tid som åtalet avsåg. Hovrätten betonade att båda agerade utåt som företrädare, bestämde över verksamheten och disponerade över bolagets medel. Hovrätten hänvisade bland annat till en fullmakt som gav båda behörighet att teckna avtal och verkställa betalningar. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att den tilltalade uppsåtligen hade underlåtit att bokföra och därför gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott.

När det gällde oredlighet mot borgenärer konstaterade hovrätten att uttag om 160 000 kronor vardera hade gjorts från bolagets konton. Den tilltalade och den medtilltalade hade erkänt att uttagen skett men förnekat att de hade med dem att göra. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att gärningen var styrkt, och ett vittnesuppgift gav ytterligare stöd för slutsatsen att de aktuella dispositionerna hade samband med den tilltalades agerande. Hovrätten godtog därmed att uttagen hade inneburit påtaglig fara för obestånd.

I fråga om näringsförbudet instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att den tilltalade hade brutit mot näringsförbudet. Hovrätten fann också, i linje med tingsrätten, att ett förlängt näringsförbud om tre år skulle beslutas. Hovrätten angav att förlängningen skulle gälla från den dag då hovrättens dom vinner laga kraft.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffets längd sattes till åtta månader. Hovrätten angav att den tilltalade dömdes för grovt bokföringsbrott och oredlighet mot borgenärer, samt att överträdelsen av näringsförbudet också stod fast. Hovrätten uttalade att straffvärdet för de grova bokföringsbrotten motsvarade fängelse i åtta månader och att det samlade straffvärdet, inklusive oredlighet mot borgenärer, motsvarade fängelse i tio månader. Trots detta bestämdes påföljden för den tilltalade till fängelse i åtta månader enligt hovrättens slutliga dom.

Hovrätten tog också ställning till straffmätningen mot bakgrund av tidigare brottslighet och tillämpade bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken i äldre lydelse för den del som avsåg gärningar före en tidigare dom. Hovrätten fann att det inte fanns skäl för någon ytterligare lindring på grund av långsam handläggning eller sjukdom.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i sex månader. Hovrätten skärpte alltså straffet i förhållande till tingsrätten. Tingsrättens beslut om förlängt näringsförbud skulle bestå, men tiden skulle räknas från den dag hovrättens dom vann laga kraft. Det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle också fortsätta att gälla.

Det framgår av hovrättens beslut att försvararen fick ersättning av allmänna medel och att kostnaden skulle stanna på staten. Någon uppgift om häktning redovisas inte i det material som hovrätten återger.