Fängelse för narkotikabrott

Den tilltalade döms för narkotikabrott efter att tingsrätten funnit att hon tillsammans och i samförstånd med en annan person olovligen innehaft 2 040 tabletter diazepam i försäljningssyfte den 2 november 2024. Samtidigt frikänns hon från en annan åtalspunkt om narkotikabrott samma dag, eftersom domstolen inte funnit det bevisat att hon överlåtit 75 tabletter diazepam. Påföljden bestäms till fängelse i fyra månader. Tingsrätten beslutar också att kontanter som tagits i beslag ska förverkas, och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren åtalade den tilltalade för två åtalspunkter om narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen. Den första åtalspunkten gällde narkotikabrott den 2 november 2024, där det påstods att den tilltalade tillsammans och i samförstånd olovligen sålt 75 tabletter diazepam. Den andra åtalspunkten gällde också narkotikabrott den 2 november 2024, där det påstods att hon tillsammans och i samförstånd, helt eller delvis i försäljningssyfte, olovligen innehaft 2 040 tabletter diazepam.

Enligt domen utspelade sig händelserna dels vid en allmän plats där en person lämnade en bil och senare påträffades med 75 tabletter diazepam i jackan, dels i en bostad där 2 040 tabletter diazepam hittades i två papperskassar. Tingsrätten redogör också för att den tilltalade invänt att narkotikan inte var hennes och att hon handlat under hot. När det gäller den första åtalspunkten kom domstolen dock fram till att bevisningen inte räckte för att visa att den tilltalade och den andre personen överlåtit narkotikan på det sätt som åklagaren påstått. Den tilltalade frikändes därför från narkotikabrott avseende överlåtelsen den 2 november 2024.

När det gäller den andra åtalspunkten fann tingsrätten att den tilltalade hade innehaft narkotikan i sin bostad den 2 november 2024. Domstolen bedömde också att innehavet skett i försäljningssyfte. Därmed dömdes hon för narkotikabrott enligt den åtalspunkten.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste vikt vid beslag, analysresultat, fotografier, uppgifter från polismannen och ett sakkunnigutlåtande om DNA. För den åtalspunkt som ledde till frikännande ansåg domstolen att det visserligen var besvärande att samma sorts narkotika senare påträffades i den tilltalades bostad, men att det saknades tillräcklig övrig utredning för att ställa utom rimligt tvivel att hon och den andre personen hade överlåtit den narkotika som en person bar på sig.

För den åtalspunkt som ledde till fällande dom ansåg tingsrätten att den tilltalades DNA påträffats på den yttre papperskassens handtag och att detta starkt talade för att hon hade hanterat papperskassen. Domstolen bedömde också att förekomsten av den andre personens DNA på båda papperskassarnas handtag visade att även han hanterat dem, och att deras förklaringar inte motbevisade åklagarens sakframställning. Mot bakgrund av den stora mängden narkotika och innehållet i mobiltelefonerna fann tingsrätten dessutom att innehavet varit helt i försäljningssyfte. Den tilltalades invändning om nöd och hot lämnades utan avseende eftersom domstolen ansåg att den fara hon beskrivit inte varit så akut förestående som krävs för ansvarsfrihet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott avseende innehav av 2 040 tabletter diazepam den 2 november 2024. Hon frikänns från narkotikabrott avseende påstådd försäljning av 75 tabletter diazepam samma dag.

Påföljden bestäms till fängelse i fyra månader. Tingsrätten beaktade den tilltalades ungdom vid straffmätningen. Domstolen biföll också yrkandet om förverkande av beslagtagna kontanter om 13 017 kronor och beslutade att beslaget ska bestå. Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för ersättning till offentlig försvarare.