Bedrägeri och narkotikabrott ledde till villkorlig dom

Tingsrätten dömde den tilltalade för två brott. För åtalspunkt 1, bedrägeri den 12 januari 2026, bedömde domstolen att gärningen var av normalgraden och att den tilltalade hade agerat uppsåtligen tillsammans och i samförstånd med andra. För åtalspunkt 2, ringa narkotikabrott den 13 januari 2026, grundades fällande dom på den tilltalades erkännande och utredningen i övrigt. Påföljden blev villkorlig dom och 30 dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första punkten bedrägeri den 12 januari 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med en eller flera okända gärningspersoner lurade målsäganden att, i anslutning till sitt hem, lämna över bankkort och swisha sammanlagt 13 200 kronor till den tilltalade genom att gärningspersonerna utgav sig för att företräda en bank och påstod att målsäganden behövde göra detta för att skydda sig mot brott. Därefter användes bankkortet för uttag i bankomat och köp i butiker, vilket enligt åtalet ledde till en total vinning om 120 126 kronor och motsvarande skada för målsäganden. Åklagaren ville att gärningen skulle bedömas som grovt bedrägeri, men tingsrätten fann att rubriceringen skulle vara bedrägeri av normalgraden.

Den andra punkten gällde ringa narkotikabrott den 13 januari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt kokain. Den tilltalade erkände den gärningen, och domstolen fann ingen anledning att ifrågasätta erkännandet.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det var utrett att bedrägeriet objektivt sett gått till på det sätt som åklagaren påstått. Målsäganden hade utsatts för ett bedrägeri av flera personer och förlorat 120 126 kronor. Frågan var vilken roll den tilltalade hade haft. Domstolen tog fasta på den tilltalades egna uppgifter och bedömde att han hade insett vad som pågick. Han hade enligt egen uppgift tagit emot swishöverföringen, lämnat sig som säkerhetsansvarig från banken och varit medveten om att det var målsägandens bankkort som användes för uttag och inköp. Hans åtgärder bedömdes ha haft avgörande betydelse för att gärningen kunde genomföras, och han ansågs därför vara medgärningsman.

Tingsrätten ansåg däremot inte att omständigheterna gjorde bedrägeriet grovt. Att gärningspersonerna uppgett sig företräda en bank ansågs inte tillräckligt för kvalifikationsgrunden om missbruk av allmänt förtroende. Inte heller att bedrägeriet skett i anslutning till målsägandens hem ansågs tala för grov rubricering. Domstolen fann dessutom att det saknades uppgifter om ytterligare brottslighet inom samma struktur, vilket innebar att det inte var visat att gärningen utförts i organiserad form i den mening som krävs för grovt brott. Därför dömdes den tilltalade för bedrägeri av normalgraden.

När det gällde ringa narkotikabrott fann tingsrätten att den tilltalades erkännande stämde med utredningen. Den tilltalade dömdes därför också för den gärningen.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten ansåg att gärningarnas samlade straffvärde motsvarade fängelse fyra månader, men att varken straffvärdet eller brottets art medförde fängelse. Den tilltalade hade inte heller återfallit i brott. Den villkorliga domen förenades med 30 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 1 500 kronor. Antalet dagsböter sattes ned eftersom den tilltalade varit frihetsberövad i fyra dygn.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 120 126 kronor jämte ränta från den 12 januari 2026 till dess betalning sker. Tingsrätten fann att målsäganden hade rätt till ersättning för den förmögenhetsskada som uppkommit genom brottet och att det saknades skäl att jämka beloppet. Dessutom ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och ersätta staten med 2 600 kronor för provtagnings- och analyskostnad.

Fakta