Förseelse mot jaktlagen vid viltolycka

Tingsrätten har dömt den tilltalade för förseelse mot jaktlagen efter en viltolycka som inträffade den 10 februari 2026. Domstolen fann att den tilltalade körde på ett viltdjur med motorfordon och därefter inte snarast möjligt märkte ut platsen och anmälde sammanstötningen till Polismyndigheten. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 540 kronor, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt. Åtalspunkt 1 avsåg förseelse mot jaktlagen enligt 45 § 1 st 2 p jaktlagen (1987:259) och gällde att den tilltalade, vid färd med motorfordon, hade kört på ett rådjur eller annat djur utan att snarast möjligt märka ut platsen och anmäla sammanstötningen till Polismyndigheten. Enligt åtalet skedde detta den 10 februari 2026 på Tungelstavägen i Haninge kommun. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks med uppsåt eller av grov oaktsamhet. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna åtalspunkt.

Den tilltalade bestritt ansvar men vidgick omständigheterna och uppgav att hon inte kände till skyldigheten att snarast märka ut platsen och anmäla händelsen till Polismyndigheten. I förhören har hon uppgett att hon kände att hon körde på ett rådjur eller vildsvin, men att hon inte orkade stanna kvar på platsen eftersom hon var på väg hem från jobbet och var trött. Hon gick inte ut ur bilen och trodde att det gick bra att anmäla händelsen dagen efter. Hon har också uppgett att hon tidigare samma månad hade kört på ett djur och då förstått att viltvården skulle ringas dagen efter.

Rättens bedömning

Tingsrätten tog del av den tilltalades uppgifter i förhör under förundersökningen och i en skrivelse till domstolen. Som skriftlig bevisning åberopade åklagaren anmälan och händelserapport. Målet avgjordes utan huvudförhandling.

Domstolen fann det klarlagt att den tilltalade hade kört på ett viltdjur vid den tid och på den plats som åklagaren angett. Det var också utrett att anmälan till Polismyndigheten gjordes först tio timmar efter sammanstötningen. Tingsrätten ansåg därför att den tilltalade i objektiv mening gjort sig skyldig till förseelse mot jaktlagen.

När det gällde uppsåt och oaktsamhet bedömde tingsrätten att den tilltalades egna uppgifter visade att hon varit medveten om sin skyldighet att anmäla olyckan. Domstolen fann att hon hade agerat med likgiltighetsuppsåt i förhållande till underlåtenheten att omedelbart märka ut platsen och anmäla sammanstötningen. Tingsrätten ansåg vidare att det inte fanns omständigheter som gjorde att brottet skulle bedömas som ringa.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för förseelse mot jaktlagen enligt 45 § 1 st 2 p jaktlagen (1987:259), med hänvisning till 40 § första stycket jaktförordningen (1987:605). Påföljden bestämdes till 40 dagsböter. Dagsbotens storlek sattes till 540 kronor, vilket ger ett totalt bötesbelopp om 21 600 kronor.

Eftersom den tilltalade dömdes för ett brott med svårare straff än penningböter i straffskalan ska hon även betala avgift till brottsofferfonden. Avgiften bestämdes till 1 000 kronor. Något skadestånd framgår inte av materialet.