Fängelse efter hot och vapenbrott

Den tilltalade döms av Döld domstol för grovt olaga hot, brott mot vapenlagen och vapenbrott. Tingsrätten fann att han den 25 februari 2025 hotade målsäganden med ett vapen och att han samma dag också tog med sig skjutvapen till en allmän plats i strid med vapenlagen. Vidare döms han för vapenbrott av normalgraden den 12 mars 2025 för innehav av en pistol med tillhörande magasin och extra pipa. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet uppstod händelsen den 25 februari 2025 i Ånimskog i Åmåls kommun. Vid åtals­punkt 1 åtalades den tilltalade för grovt olaga hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att han hade hotat målsäganden genom att rikta ett vapen mot honom och samtidigt säga att han skulle stanna kvar på platsen och inte komma närmare, eller något med liknande innebörd. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt och dömde honom för grovt olaga hot.

Vid åtals­punkt 2 åtalades den tilltalade för brott mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § första stycket g vapenlagen, med en alternativ gärningsbeskrivning om missbruk av rätten att inneha skjutvapen. Åklagaren anförde att han genom att ta med sig ett skjutvapen till en allmän plats hade medfört vapnet i strid med bestämmelserna i vapenlagen. Tingsrätten fann att han hade tagit med vapnet till platsen för annat ändamål än jakt och dömde honom för brott mot vapenlagen.

Vid åtals­punkt 3 åtalades den tilltalade för grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Åklagaren gjorde gällande att han den 12 mars 2025 hade innehaft en pistol med tillhörande magasin och extra pipa utan rätt till det. Tingsrätten kom fram till att innehavet var styrkt, men bedömde att gärningen inte var grov utan utgjorde vapenbrott av normalgraden. Han dömdes därför för vapenbrott, men inte för grovt vapenbrott.

Rättens bedömning

Målsäganden berättade att han arbetade med att lasta timmer när en man kom fram med ett dubbelpipigt gevär riktat mot honom och sade att han skulle stanna kvar och inte komma närmare. Han uppgav att han blev rädd eftersom han inte visste om vapnet kunde avlossas. Vittnet stödde i huvudsak målsägandens uppgifter och berättade att platsen var väl upplyst och att hon såg den tilltalade med ett jaktgevär i handen.

Den tilltalade förnekade hotet och uppgav att han tog med sig geväret för att han trodde att det kunde vara fråga om en viltolycka eller ett eftersök. Tingsrätten ansåg att hans förklaring framstod som en efterhandskonstruktion och att den inte stämde med hans övriga uppgifter eller med hur han agerade på platsen. Domstolen fann det styrkt att han hade tagit med vapnet till platsen för annat ändamål än jakt och att han därför skulle dömas för brott mot vapenlagen.

När det gällde hotet fann tingsrätten att målsägandens uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga. De fick dessutom stöd av vittnets berättelse. Domstolen konstaterade att de uttalade orden i sig inte nödvändigtvis var hotfulla, men att gärningen ändå var att bedöma som grovt olaga hot eftersom den tilltalade samtidigt riktade ett dubbelpipigt gevär mot målsäganden.

I fråga om vapenbrottet berättade den tilltalade att pistolen hade kommit från hans styvfar för många år sedan, att han aldrig trott att den fungerade och att han förvarade den i vapenskåp. Tingsrätten fann, med stöd av hans egna uppgifter och den skriftliga bevisningen, att han hade innehaft pistolen och att den var fungerande. Domstolen bedömde att innehavet inte kunde anses ringa, men inte heller grovt. Eftersom han visste att pistolen kunde vara i fungerande skick och ändå valde att behålla den ansågs uppsåt vara styrkt, och han dömdes för vapenbrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 1 år och 6 månader. Domstolen utgick från att de samlade brotten hade ett straffvärde som motsvarade två års fängelse, men beaktade den tilltalades höga ålder vid straffmätningen.

Det beslagtagna kombigeväret förklarades förverkat. Tingsrätten ansåg att vapnet hade använts som hjälpmedel vid brott och att förverkande behövdes för att förebygga brott.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Vidare beslutade domstolen att staten ska stå för kostnaderna för ersättningen till försvararen och att den tilltalade inte ska återbetala dessa kostnader.