Rån och olaga tvång prövades i hovrätten efter överklagande

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån m.m. Hovrätten ändrade tingsrättens dom delvis. Den tilltalade frikändes från åtalet för rån alternativt grovt olaga tvång i åtalspunkten 1.2, målsägandens skadeståndstalan i den delen ogillades och påföljden bestämdes till ungdomsvård. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två gärningspåståenden mot den tilltalade. I åtalspunkten 1.1 avsåg åtalet rån mot målsäganden Dolt namn den 10 juni 2020. Hovrätten bedömde att rånet var utrett och att den tilltalade deltog i gärningen på det sätt åklagaren gjort gällande.

I åtalspunkten 1.2 avsåg åtalet ett senare händelseförlopp samma dag där åklagaren i hovrätten justerade gärningsbeskrivningen. I första hand påstod åklagaren att den tilltalade tillsammans med andra, efter att ha förmått målsäganden Dolt namn att bege sig till en plats på Kungsmarksvägen under förespegling att få köpa alkohol, genom hot om våld stulit en snusdosa eller i vart fall genom hot om våld tvingat honom att lämna över den. I andra hand gjordes gällande grovt olaga tvång med hänvisning till att hotet förstärkts med en kniv. Hovrätten konstaterade att det brottsliga angreppet mot Dolt namn inte kunde bedömas som rån, eftersom snusdosan inte ansågs ha något förmögenhetsvärde. Åtalet bedömdes därför som ett påstående om olaga tvång, men hovrätten fann inte bevisat att den tilltalade var den person som utförde gärningen mot Dolt namn eller att han agerat gemensamt och i samförstånd med den okända gärningspersonen på ett sådant sätt att han kunde dömas som gärningsman. Åtalet i denna del ogillades därför.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för rån och olovlig hantering av alkohol. Hovrätten prövade alltså domen efter överklagande och ändrade den endast i fråga om åtalet mot Dolt namn, skadeståndet i den delen och påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten, inklusive uppspelningar av förhör. När det gällde rånet mot Dolt namn anslöt sig hovrätten till tingsrättens bevisvärdering. Hovrätten lade särskild vikt vid uppgifter om att gärningspersonerna hanterade knivar, att en av knivarna beskrevs som gul och att detta stämde överens med uppgifter om den tilltalades hantering av en gul kökskniv. Sammanlagt ansåg hovrätten att den tilltalade var placerad i trapphuset när angreppet på Dolt namn skedde och att hans egna uppgifter inte rubbade åklagarens bevisning.

När det gällde gärningen mot Dolt namn gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten i fråga om identiteten på gärningspersonen. Hovrätten ansåg att utredningen inte räckte för slutsatsen att den tilltalade var den person som sprang efter och angrep målsäganden. Varken Dolt namn eller ett annat vittne kunde identifiera gärningspersonen och signalementen var allmänt hållna. Hovrätten ansåg också att ett förhörsuttalande från en medtilltalad måste värderas med stor försiktighet, eftersom händelseförloppet var snabbt och gärningspersonerna bar liknande klädsel. Att den tilltalade senare påträffades med snusdosan räckte inte för att styrka att det var han som tagit emot den.

Hovrätten bedömde vidare att planeringen av brottet tycktes ha gällt rånet mot Dolt namn och att efterföljandet av Dolt namn framstod som ett impulsivt agerande som inte ingick i brottsplanen och som inte kunde läggas de övriga till last som gemensamt handlande. Därför friades den tilltalade från ansvar i åtalspunkten 1.2.

Domslut och påföljd

Hovrätten ogillade åtalet för rån alternativt grovt olaga tvång i åtalspunkten 1.2. Den ogillade också skadeståndstalan från målsäganden Dolt namn. I övrigt gällde tingsrättens domslut.

För åtalspunkten 1.1 stod alltså fällningen för rån fast, och för den tilltalade stod även tingsrättens ansvar för olovlig hantering av alkohol fast. Påföljden ändrades från sluten ungdomsvård i fem månader till ungdomsvård i enlighet med en vårdplan. Hovrätten utgick från att den tilltalade var föremål för vård enligt LVU och ansåg att socialtjänstens planerade åtgärder var tillräckligt ingripande med hänsyn till brottsligheten. Av den aktuella domen framgår inte att den tilltalade var häktad eller hur länge.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till sluten ungdomsvård i fem månader och ålagt den tilltalade att betala skadestånd till båda målsägandena. Hovrätten ändrade detta så att skadeståndet till Dolt namn föll bort, medan hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i fråga om skadeståndsskyldigheten gentemot Dolt namn. I hovrätten utdömdes också ersättning till försvararen och staten skulle stå för kostnaderna för försvaret och de tidigare förordnade målsägandebiträdena. Någon uppgift om brottsofferfondsavgift i hovrättens beslut anges inte i materialet.