Flerdubbla brott vid tågstationen

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel, egenmäktigt förfarande och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. För misshandeln och det egenmäktiga förfarandet bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för försvararkostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet i den första stämningsansökan den 8 juni 2026 skulle den tilltalade tillsammans med flera andra dömas för rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Gärningen påstods ha begåtts den 14 september 2025 vid Döld namn på Götgatan i Stockholms stad. Åklagaren gjorde i andra hand gällande medhjälp till rån för den tilltalade, och för en annan person även försök till stöld. Tingsrätten kom dock fram till att den tilltalade inte hade tillägnelseuppsåt och därför inte kunde dömas för rån. I stället dömdes den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och egenmäktigt förfarande enligt 8 kap. 8 § första stycket brottsbalken. De brott som domstolen lade till grund för ansvar inträffade den 14 september 2025.

I den andra stämningsansökan den 12 juni 2026 åtalades den tilltalade för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor enligt 29 § första stycket och andra stycket 2 lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Åklagaren påstod att den tilltalade den 14 september 2025 utan tillstånd hade innehaft två nödbloss på Döld namn, Ringvägen i Stockholms stad. Tingsrätten fann att den tilltalade hade haft uppsåt till innehavet och dömde för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor för att ha hanterat explosiva varor genom att utan tillstånd inneha två nödbloss. Den tilltalade friades alltså inte från denna punkt utan dömdes även här.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det var utrett att målsäganden hade frånhänts en tröja genom våld och att händelsen fångats på övervakningsfilm samt bekräftats av vissa medgivanden och vittnesuppgifter. Domstolen fann att den tilltalade var på plats och att den tilltalade hade dragit och slitit i målsäganden. Tingsrätten godtog däremot inte att den tilltalade hade sparkat målsäganden. Domstolen bedömde att våldet var gemensamt utfört tillsammans med andra och i samförstånd, men att det inte var visat att någon av de tilltalade hade tillägnelseuppsåt. Därmed kunde rån inte läggas till grund för ansvar. I stället bedömdes gärningen som misshandel och egenmäktigt förfarande.

När det gällde brottet mot lagen om brandfarliga och explosiva varor fann tingsrätten att den tilltalade hade haft uppsåt till innehavet av nödblossen. Domstolen ansåg att den tilltalades uppgift om att inte känna till vad som fanns i väskan var en efterhandskonstruktion. Det framhölls också att det inte var fråga om innehav i nödsituation och att något undantag från tillståndsplikten inte var aktuellt. Därmed var det visat att den tilltalade olovligen hade innehaft två nödbloss.

Domslut och påföljd

För misshandeln och egenmäktigt förfarande bedömde tingsrätten straffvärdet till fängelse i fyra månader. Den tilltalade var 18 år vid brottet, och domstolen fann särskilda skäl att välja villkorlig dom i stället för fängelse. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Om fängelse hade valts skulle straffets längd ha bestämts till två månader. För brottet mot lagen om brandfarliga och explosiva varor angavs att straffvärdet låg på bötesnivå och därför inte påverkade det samlade straffvärdet.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska betala tillbaka hela ersättningen till staten för försvararkostnaderna, som uppgick till 67 276 kronor. Yrkandet om förverkande av mobiltelefon avslogs. Tröjan som tagits i beslag skulle tas i förvar enligt lagen om visst stöldgods.