Rån och olaga tvång vid Kungsbacka sportcenter fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade mot tingsrättens dom i ett mål om olaga tvång, rån och övergrepp i rättssak. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i fråga om skuld, påföljd och skadestånd, men upphävde sekretesskyddet för vissa adressuppgifter. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för olaga tvång och rån den 19 juni 2024, medan åtalet för övergrepp i rättssak fortsatt stod fast i den del som gällde medtilltalad.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 19 juni 2024 vid Kungsbacka sportcenter i Kungsbacka kommun. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person stulit eller tvingat målsäganden att lämna över en mobiltelefon värd 14 995 kronor. Överlämnandet skulle ha skett efter att målsäganden hade fått dennes jacka på sig och efter att målsägandens mopedbil körts, och hotet bestod i att målsäganden annars skulle bli slagen eller dödad, eller genom liknande ord. Åklagaren menade att hotet var akut och att gärningen skedde med uppsåt.

I hovrätten vidhölls åtalet mot den tilltalade i första hand för olaga tvång och rån, och i andra hand för medhjälp till rån. Åklagaren godtog tingsrättens bedömning i frågan om övergrepp i rättssak. Hovrätten redogjorde för att den delade tingsrättens bedömning av rubriceringen och att åtalet var styrkt i alla delar som prövades mot den tilltalade, med den följden att han skulle dömas för olaga tvång och rån enligt gärningsbeskrivningen. Åtalet om övergrepp i rättssak stod däremot inte kvar mot den tilltalade i tingsrättens domslut, och hovrätten ändrade inte den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma skriftliga bevisning och filmer som tingsrätten, och de förhör som hållits där spelades upp. Hovrätten hade också tillgång till ett polisförhör under förundersökningen med ett vittne. Den tilltalade åberopade dessutom en ny skärmdump från ett inlägg på Snapchat, men hovrätten ansåg att detta inte förändrade bevisläget.

Domstolen gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten och fann att målsägandenas uppgifter skulle läggas till grund för bedömningen. Hovrätten ansåg att deras berättelser fick starkt stöd av övrig utredning och därför var tillförlitliga. Mot denna bakgrund fann hovrätten att åtalet var styrkt. Hovrätten uttalade också att den delade tingsrättens uppfattning om brottens rubricering. Någon annan skuldvärdering än tingsrättens gjordes alltså inte i den avgörande delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut mot den tilltalade. Påföljden var ungdomsvård och ungdomstjänst i 90 timmar. Hovrätten noterade att den ansåg att straffvärdet var högre än tingsrätten hade kommit fram till, men att samma påföljd ändå var väl avvägd. Hovrätten hänvisade till att ungdomstjänst är en tilläggspåföljd till ungdomsvård och beaktade att innehållet i det föreslagna ungdomskontraktet var begränsat.

Skadeståndsbedömningen stod också fast. Den tilltalade skulle betala skadestånd till målsägandena enligt tingsrättens dom. Hovrätten ändrade inte heller beslutet om avgift till brottsofferfonden från tingsrätten, men den uppgiften framgår endast av tingsrättens beslut. Det framgår inte av hovrättstexten att någon ny eller ändrad ekonomisk påföljd beslutades.

Vad gäller frihetsberövande framgår det inte av den tillhandahållna texten att den tilltalade varit häktad eller hur länge. Hovrätten uppgav också att det inte längre fanns skäl att sekretessbelägga vissa adressuppgifter, och upphävde därför tingsrättens sekretessbeslut i den delen.

Fakta