Grovt rattfylleri gav fängelse

Den tilltalade döms för grovt rattfylleri efter en bilfärd den 29 maj 2026. Tingsrätten fann att hon hade kört fordonet efter att ha intagit alkohol och att alkoholkoncentrationen i blodet uppgick till 2,37 promille. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Hon ska också betala avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för kostnader för provtagning och analys.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg grovt rattfylleri enligt 4 § 1 st och 4 a § trafikbrottslagen. Enligt gärningsbeskrivningen körde den tilltalade lastbil efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes blod under eller efter färden uppgick till 2,37 promille. Händelsen uppgavs ha inträffat den 29 maj 2026 på Majorsgatan i Sundsvall. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt eftersom alkoholkoncentrationen uppgick till minst 1,0 promille i blodet och körningen innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten. Den tilltalade dömdes för grovt rattfylleri, men domstolen ansåg inte att påståendet om påtaglig fara för trafiksäkerheten var styrkt.

Den tilltalade medgav att hon kört fordonet, men förnekade brott. Hon invände att hon inte haft uppsåt till att konsumera alkohol före färden och bestred också att fordonet var en lastbil. Tingsrätten noterade att parterna var överens om vilket fordon som körts och bedömde att benämningen lastbil inte var felaktig i juridisk mening.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att det var utrett att polis följde efter den lastbil som den tilltalade körde från Fisktorget till Majorsgatan och att hennes blodalkohol efter körningen uppgick till 2,37 promille. Av ett vittnes uppgifter framgick att körningen varit ojämn och något ostadig men i övrigt utan anmärkning. Vittnet uppgav också att det var mycket trafik vid tillfället, men att han inte bedömde att det fanns någon trafikfara.

Domstolen konstaterade att ett självförvållat rus inte medför ansvarsfrihet och att uppsåt kan föreligga även om den tilltalade saknar minnesbilder. Den tilltalade hade berättat att hon tidigare samma dag besökte sin granne och därefter drabbades av en minneslucka fram till dess hon stoppades av polis. Hon gjorde gällande att minnesluckan berodde på stress och antidepressiv medicinering. Vittnet uppgav emellertid att han iakttog aktivitet i hennes bil, att hon såg att polisen körde efter henne och att hon vid gripandet kommunicerade utan att nämna någon minneslucka. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att utredningen med tillräcklig styrka visade att hon var så pass medveten om sitt handlande att hon kunde anses ha haft uppsåt till gärningen.

Tingsrätten fann därför att den tilltalade skulle dömas för grovt rattfylleri enligt åtalet, med undantag för påståendet om påtaglig fara för trafiksäkerheten, som inte ansågs bevisat.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Tingsrätten ansåg att alkoholkoncentrationen på 2,37 promille talade för detta straffvärde och att körningen, även om den inte innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten, hade ägt rum i stadsmiljö. Domstolen bedömde att det inte fanns skäl att sätta ned straffvärdet och att brottets art gjorde att påföljden skulle vara fängelse.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hon ska också ersätta staten med 2 600 kronor för kostnad för provtagning och/eller analys. Den ersättning som begärts för försvaret beviljades, och kostnaden skulle stanna på staten.

Fakta