Grovt narkotikabrott och narkotikabrott prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och narkotikabrott. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Den tilltalade dömdes därför för de gärningar som tingsrätten lagt till grund för sin dom, och hovrätten ändrade inte vare sig skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en överklagad dom från Lunds tingsrätt. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för ytterligare ett grovt narkotikabrott den 3 januari 2026, avseende åtalspunkt 1.2, och att fängelsestraffet skulle skärpas. Den tilltalade motsatte sig ändring och yrkade frikännande eller i vart fall lindrad påföljd.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott den 3 januari 2026 samt för två fall av narkotikabrott den 2 december 2025 och den 4 december 2025. Tingsrätten frikände den tilltalade från ett annat åtal om grovt narkotikabrott den 3 januari 2026. Hovrätten prövade målet som ett överklagande och tog del av samma utredning som tingsrätten, med viss ytterligare skriftlig bevisning.

Hovrätten konstaterade att den i denna del inte såg skäl att frångå tingsrättens bedömning. Brotten bedömdes på samma sätt som i tingsrätten, och hovrätten fann även att den tilltalade skulle frikännas från den åtalspunkt som redan avvisats av tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten redovisade att den hade samma utredning som tingsrätten samt att tingsrättens förhörsbevisning hade spelats upp. Åklagaren hade åberopat viss ytterligare skriftlig bevisning och hållit tilläggsförhör med en medtilltalad. Den tilltalade hade åberopat ett sakkunnigutlåtande och ett förhör med sakkunnig.

När det gällde skuldfrågan anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Hovrätten fann att den tilltalades invändningar inte gav stöd för att uppsåt saknades. Den sakkunniga utredningen visade enligt hovrätten att förmågan att överblicka långsiktiga konsekvenser varit nedsatt, men att förmågan att förstå och hantera konkreta situationer sannolikt varit mer bevarad. Det räckte inte för att anse att uppsåt saknades i straffrättslig mening.

Hovrätten bedömde därför att den tilltalade skulle dömas för de brott som tingsrätten funnit styrkta. Hovrätten gjorde ingen annan bevisvärdering än tingsrätten i fråga om rubriceringarna.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Det innebar att den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott den 3 januari 2026 samt för narkotikabrott den 2 december 2025 och den 4 december 2025. Den frikännande utgången avseende ett ytterligare åtal om grovt narkotikabrott den 3 januari 2026 stod också fast.

Påföljden blev fängelse i 3 år och 4 månader enligt tingsrättens dom, och hovrätten ändrade inte detta. Hovrätten beslöt inte om någon ny påföljd eller någon skärpning. Av hovrättens beslut framgår också att den tilltalade inte var häktad i målet när hovrätten avgjorde saken. Något nytt beslut om brottsofferfond eller skadestånd framgår inte av hovrättens avgörande i den del som återgetts här. I tingsrätten ålades den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor.