Grov misshandel i bostad prövad i hovrätten

Hovrätten för Dolt namn har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel. Hovrätten kom fram till samma ansvarsförhållande som tingsrätten och behöll rubriceringen grov misshandel, men sänkte fängelsestraffet för den tilltalade till 4 år och 6 månader. Tingsrättens dom ändrades alltså endast i påföljdsdelen.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en misshandel som enligt åtalet ägde rum den 27 juli 2022 i målsägandens bostad i Kiruna kommun. Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med en annan person, skulle dömas för synnerligen grov misshandel i stället för grov misshandel. Åklagaren ansåg att gärningen borde leda till fängelse i fem år för vardera tilltalad.

Enligt gärningsbeskrivningen hade de trängt in i målsägandens bostad tidigt på morgonen, slagit honom med en slägga och därefter fortsatt misshandeln med upprepade slag samt trubbigt och skarpt våld. Det uppgavs också att målsäganden ristats på kroppen med ett eggvasst föremål. Åtalet omfattade skador som medvetslöshet, sårskador, hudavskrapningar, underhudsblödningar, svullnad, splittrad fraktur i ögonhålan, revbensfrakturer, skador på knäskålarna och långvarig smärta. Åklagaren angav i hovrätten att det inte var styrkt att näsbenen brutits.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grov misshandel. Hovrätten tog alltså upp målet som ett överklagande, där frågan främst gällde om gärningen skulle bedömas som synnerligen grov misshandel eller om tingsrättens rubricering skulle stå fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Domstolen byggde alltså sin bedömning på samma muntliga och skriftliga bevisning som tidigare, däribland målsägandens uppgifter, vittnesuppgifter, rättsintyg, fotografier, händelserapporter, telefontömning och meddelanden som skickats före och efter gärningen.

Hovrätten fann att det var utrett att den tilltalade och den andra personen tillsammans och i samförstånd utförde misshandeln. Domstolen fäste vikt vid att målsäganden utsatts för en allvarlig misshandel som pågick under några minuter och att de skador som konstaterats motsvarade gärningsbeskrivningen, bortsett från den påstådda näsfrakturen som inte ansågs styrkt.

I rubriceringsfrågan gjorde hovrätten en helhetsbedömning. Domstolen konstaterade att misshandeln inte varit livsfarlig och att kroppsskadorna var svåra men inte bestående i den mening som krävs för synnerligen grov misshandel. Hovrätten ansåg inte heller att målsäganden utsatts för synnerligt lidande enligt bestämmelsen. Däremot betonades att gärningen präglats av mycket allvarlig hänsynslöshet. Den hade föregåtts av hot och viss planering, skett i målsägandens hem efter att de tilltalade trängt sig in där, fortsatt sedan målsäganden blivit medvetslös och dessutom innehållit förnedrande inslag genom ristningar på bröstet samt våld med tillhygge.

Trots detta ansåg hovrätten inte att omständigheterna sammantaget räckte för att bedöma gärningen som synnerligen grov. Hovrätten delade därför tingsrättens slutsats att brottet skulle bedömas som grov misshandel. Däremot ansåg hovrätten att straffvärdet var högre än tingsrätten bedömt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Den tilltalade dömdes för grov misshandel begången den 27 juli 2022, och hovrätten bestämde påföljden till fängelse i 4 år och 6 månader. Hovrätten angav att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Tingsrätten hade tidigare bestämt fängelsestraffet till 4 år.

Skadeståndsfrågan ändrades inte i hovrätten. Hovrätten delade tingsrättens bedömning och lät skadeståndet stå fast. Enligt tingsrättens dom skulle den tilltalade betala 150 800 kr till målsäganden, varav 140 000 kr avsåg kränkning och 10 800 kr sveda och värk, jämte ränta från den 27 juli 2022. Betalningsansvaret var solidariskt med den andra tilltalade. Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden, ersättning för provtagning och analys samt att vissa beslag skulle bestå. Hovrätten förordnade att tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla.

Hovrätten tillerkände också försvararen ersättning av allmänna medel med 59 568 kr och slog fast att staten skulle stå för kostnaden.