Grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott ledde till fyra år och sex månaders fängelse i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott, grovt dopningsbrott samt vissa läkemedelsrelaterade brott. Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att den tilltalade gjort sig skyldig till brottsligheten, men ändrade påföljden genom att sänka fängelsestraffet från fem år och fyra månader till fyra år och sex månader. Tingsrättens dom ändrades alltså endast i strafflängden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde åtal för grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott samt brott mot läkemedelslagen och lagen om handel med läkemedel. Enligt tingsrättens dom avsåg gärningarna perioden den 1 augusti 2016 till den 23 mars 2017. Hovrätten prövade främst åtalspunkterna om grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott, eftersom den tilltalade överklagat i den delen och yrkat att åtalet skulle ogillas eller att påföljden skulle mildras. Åklagaren yrkade i hovrätten att fängelsestraffet skulle skärpas.

Hovrätten redovisade att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens bedömning, tillsammans och i samförstånd olovligen framställt och hanterat narkotika och dopningsmedel. Brotten bedömdes som grova med hänsyn till den stora mängden narkotika och dopningsmedel.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för grovt narkotikabrott, grovt dopningsbrott, brott mot läkemedelslagen och brott mot lagen om handel med läkemedel. Hovrätten slog fast att även dessa senare brott föll utanför överklagandet och alltså stod fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på skriftlig bevisning, uppspelade förhör från tingsrätten, avlyssnade samtal samt tilläggsförhör i hovrätten med flera personer. Förhören i hovrätten rörde enligt domen de hot som den tilltalade och hans familj uppgett sig ha varit utsatta för.

Den tilltalade gjorde gällande att han skulle gå fri från ansvar på grund av nöd. Hovrätten redogjorde för att ansvarsfrihetsgrunden nöd enligt brottsbalken kräver en akut nödsituation och att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Hovrätten ansåg att det visserligen framkommit att den tilltalade känt stark oro och upplevt hot, men att han under en längre period i stället hade försökt få fram betalning genom att framställa och hantera narkotika och dopningsmedel. Det framkom inte heller att något våld riktats mot honom efter en tidigare misshandel, och de avlyssnade samtalen gav inte stöd för en sådan akut hotbild som krävs för nöd.

Hovrätten kom därför fram till att den tilltalade inte befunnit sig i en sådan nödsituation att ansvarsfrihet kunde medges. Han dömdes därmed för grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott vid ett tillfälle, avseende MDMA och amfetamin, samt för grovt dopningsbrott. Därutöver stod också brott mot läkemedelslagen och brott mot lagen om handel med läkemedel fast enligt tingsrättens dom.

Vid straffmätningen bedömde hovrätten att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i fyra år och sex månader. Hovrätten uttalade att brottslighetens art och det höga straffvärdet gjorde att annan påföljd än fängelse var utesluten.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i fem år och fyra månader och gjort avdrag med stöd av den då aktuella häktningstiden med restriktioner. Hovrätten prövade också frågan om den tilltalades häktningstid och konstaterade att han hade varit häktad med restriktioner i cirka sju och en halv månad. Hovrätten ansåg dock, mot bakgrund av att han haft viss kontakt med familj och andra intagna, att det inte varit fråga om sådan isolering att straffet skulle kortas ytterligare.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen vinner laga kraft. Beslagen skulle bestå. Något skadestånd eller kontaktförbud framgår inte av materialet.

Fakta