Grovt vapenbrott och andra brott: hovrätten fastställer fängelsedomen

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade, som ville frikännas från åtalet för grovt vapenbrott eller i vart fall få straffet lindrat. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i sin helhet. Det innebär att den tilltalade döms för de brott som tingsrätten funnit styrkta, att påföljden om fängelse i fyra år och två månader står fast och att häktningen består tills straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten har den tilltalade yrkat att frikännas från åtalet för grovt vapenbrott och, om hovrätten inte skulle gå med på det, att påföljden ska mildras. Åklagaren har motsatt sig ändring och hållit fast vid det gärningspåstående som lades fram i tingsrätten.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för barnfridsbrott den 12 december 2025 enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken, grovt vapenbrott den 12 december 2025 enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen, två fall av misshandel den 12 december 2025 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, olaga hot den 22 oktober 2024 enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken, rattfylleri den 12 december 2025 enligt 4 § andra stycket trafikbrottslagen samt ringa narkotikabrott den 12 december 2025 enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen.

Tingsrätten frikände den tilltalade från barnfridsbrott vid tre tillfällen den 12 december 2025, misshandel den 22 oktober 2024, misshandel den 12 december 2025 och skadegörelse den 21 april 2023. I hovrätten har det inte framkommit något som lett till en annan bedömning av de brott som redan avgjorts i tingsrätten och som inte överklagats i skuldfrågan.

Hovrätten uttalar att den i skuldfrågorna som inte överklagats ska utgå från tingsrättens dom och att gärningarna ska rubriceras på samma sätt som där. När det gäller grovt vapenbrott har hovrätten tagit del av uppgifter från förhör i tingsrätten samt av samma skriftliga bevisning som där, jämte viss ytterligare skriftlig bevisning från den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om skuld för grovt vapenbrott. Domstolen noterar att en av de hörda personerna inte själv ringde något larmsamtal, men att ett vittne uppgett att denna person berättat att hon samma kväll sett den tilltalade lämna bostaden med ett vapen. Genom vittnets uppgifter anser hovrätten att det är styrkt att den personen sett den tilltalade lämna lägenheten med ett vapen.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det inte framkommit att den tilltalade innehaft vapnet tillsammans och i samförstånd med någon annan eller efter att han frihetsberövades med restriktioner. Hovrätten instämmer också i tingsrättens rubricering av brottet och anser att utredningen inte räcker för att slå fast att pistolen innehafts i en sådan miljö att den typiskt sett kan befaras komma till brottslig användning.

Sammantaget leder det till att hovrätten finner att tingsrättens skuldprövning ska stå fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom. Påföljden för den tilltalade är alltså fortsatt fängelse i fyra år och två månader. Hovrätten bedömer att den tid den tilltalade varit frihetsberövad med restriktioner inte varit så långvarig, och att omständigheterna i övrigt inte varit sådana, att tiden ska beaktas vid straffmätningen. Med hänsyn till att gärningarnas samlade straffvärde uppgår till i vart fall fyra år och två månaders fängelse finns det enligt hovrätten inte skäl att ändra påföljdsbestämningen.

Den tilltalade ska vara häktad till dess att fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten låter också tingsrättens beslut om beslag bestå.

När det gäller ekonomiska följder framgår av hovrättens beslut att en försvarare får ersättning av staten med 6 383 kronor, varav 5 106 kronor avser arbete och 1 277 kronor mervärdesskatt. Staten ska slutligt stå för kostnaden i hovrätten för den offentliga försvararen. I tingsrätten beslutades dessutom att den tilltalade skulle betala 20 000 kronor i skadestånd till målsäganden avseende kränkning samt en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor, och att ersättning för provtagning och/eller analys skulle betalas med 2 600 kronor.