Fängelse för narkotikabrott vid gemensamt innehav

Tingsrätten i Västmanland dömde den tilltalade för narkotikabrott enligt åtalspunkten 9 och bestämde påföljden till fängelse i fem månader. Domstolen fann också att vågar som tagits i beslag skulle förverkas och att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden samt återbetala en del av statens kostnader.

Händelsen och åtalet

Målet gällde en ensam tilltalad person. Enligt åtalet avsåg åtalet mot den tilltalade att den 28 april 2026 tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad olovligen, helt eller delvis i överlåtelsesyfte, innehaft 125,1 gram cannabisharts, 0,18 gram oxykodon, två tabletter klonazepam, sex tabletter alprazolam, två tabletter oxykodon och 285 kapslar pregabalin. Händelsen ska enligt åtalet ha inträffat på Mariebergsgatan och Tunadalsgatan i Köping. Den tilltalade erkände att hon innehaft 2,5 tabletter oxykodon för eget bruk och godtog ansvar för ringa narkotikabrott, men förnekade brottet i övrigt.

I domskälen redovisas också att åtalet omfattade flera andra personer och flera andra åtalspunkter, men den tilltalade var bara åtalad i den nionde punkten. Domstolen utgick därför från att pröva hennes ansvar för det gemensamma innehavet den 28 april 2026.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann först att det genom den skriftliga bevisningen var utrett att den angivna narkotikan hade anträffats på de aktuella adresserna den 28 april 2026. Det var också ostridigt att den tilltalade bodde i lägenheten på Mariebergsgatan vid tiden för husrannsakan och att hon nyligen hade flyttat från lägenheten på Tunadalsgatan. Domstolen ansåg att hon, genom sin boendesituation och sina egna uppgifter, hade haft möjlighet att utöva faktisk rådighet över narkotikan.

När det gällde uppsåtet lade tingsrätten vikt vid att narkotikan låg utspridd i den tilltalades sovrum och att hon själv uppgett att hon kände till att cannabis låg under byxorna i garderoben och att det fanns tabletter i sängen. Domstolen bedömde att det var uteslutet att hon inte haft faktisk kännedom om narkotikan på Mariebergsgatan och fann därför att hon haft uppsåt till innehavet av all narkotika där. Också narkotikan som påträffades i den tidigare bostaden på Tunadalsgatan ansågs vara uppsåtligen innehavd, bland annat eftersom den fanns i en lägenhet som hon fortfarande hade tillgång till och eftersom hennes egna uppgifter i övrigt talade för kännedom om förvaringen.

Frågan om innehavet skett i överlåtelsesyfte besvarades också jakande. Tingsrätten hänvisade till att den medtilltalade tidigare hade överlåtit narkotika, att vågar och kontanter anträffats i anslutning till narkotikan, att mängderna narkotika var betydande och att chattkonversationer samt finansiell utredning talade för narkotikaförsäljning. Domstolen bedömde dessutom att den tilltalade måste ha varit medveten om eller i vart fall likgiltig inför att betalningar avsåg intäkter från narkotikaförsäljning. Sammantaget fann tingsrätten att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade olovligen, delvis i överlåtelsesyfte, innehaft den narkotika som anges i åtalet. Hon dömdes därför för narkotikabrott enligt åtalspunkten 9.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i fem månader. Domstolen angav att den särskilda straffskalan i narkotikastrafflagen var tillämplig eftersom gärningen avsett narkotika som varit avsedd att säljas. Vid straffmätningen beaktades den tilltalades ungdom.

Tingsrätten beslutade också att i beslag tagna vågar skulle förverkas och att beslaget skulle bestå. Den tilltalade ska vidare betala avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hon ska också återbetala 1 367 kronor av statens kostnader.