Misshandel ledde till ändrad skadeståndsbedömning i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade dömts för misshandel den 4 mars 2024. Hovrätten fastställde i skuldfrågan att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen, men ändrade domen när det gällde skadeståndet. Tingsrättens dom stod därmed fast i fråga om ansvar och påföljd, men ändrades i skadeståndsdelen.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en misshandel som enligt tingsrätten begicks den 4 mars 2024. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt hovrättens dom hade åklagaren även i hovrätten gjort gällande att gärningen skulle bedömas på samma sätt som i tingsrätten.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas och att målsägandens skadeståndsyrkande skulle avslås. Han begärde också att straffet skulle lindras och att skadeståndet skulle sättas ned. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till ungdomstjänst i 70 timmar och ålagt honom att betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kr för kränkning, 12 400 kr för sveda och värk samt 30 000 kr för inkomstförlust. Tingsrätten bestämde också att skadeståndet skulle räntebäras från den 4 mars 2024 och att betalningsansvaret för vissa poster var solidariskt med andra tilltalade. Hovrätten prövade dock endast den tilltalades ansvar och den del av skadeståndet som avsåg honom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att parterna hade lagt fram samma bevisning som i tingsrätten, med undantag för förhöret med en medtilltalad som hållits i tingsrätten. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att det var styrkt att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen och att gärningen skulle rubriceras som åklagaren hade gjort.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldvärdering än tingsrätten. Domstolen fann inte heller skäl att lindra påföljden. Därför ändrades inte tingsrättens dom i ansvarsdelen.

När det gällde skadestånd gjorde hovrätten däremot en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten bestämde kränkningsersättningen som den tilltalade skulle betala till målsäganden till 80 000 kr enligt rådande rättspraxis. Hovrätten ansåg också att det inte fanns förutsättningar att uppskatta inkomstförlusten till ett skäligt belopp enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Med stöd av den inkomstuppgift och de handlingar som målsäganden hade åberopat fann hovrätten att den faktiska inkomstförlusten, efter avrundning, uppgick till 6 700 kr.

Hovrätten uttalade vidare att de andra tilltalades respektive misshandel endast hade orsakat smärta och därför inte hade bidragit till de skador som avsågs i den del av åtalet som gällde den tilltalade. Därför kunde den tilltalade inte åläggas skadeståndsskyldighet för sveda och värk eller inkomstförlust som följt av dessa skador.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i skadeståndsdelen. Den tilltalade stod kvar som dömd för misshandel enligt tingsrättens dom, och påföljden ändrades inte i hovrätten. Tingsrättens ungdomstjänst om 70 timmar stod därmed fast.

Hovrätten avslog dock målsägandens yrkande om skadestånd för sveda och värk om 12 400 kr samt för inkomstförlust om 30 000 kr. Hovrätten bestämde i stället att den tilltalade skulle betala kränkningsersättning med 80 000 kr och ersättning för inkomstförlust med 6 700 kr. I den tillgängliga texten anges ingen ändring av ränta, brottsofferfondsavgift eller någon ny häktningsfråga för den tilltalade. Uppgift om häktning avser i den återgivna hovrättstexten en annan tilltalad och kan därför inte knytas till den tilltalade här.