Delvis fällande dom efter familjebråk

Tingsrätten i Haparanda har dömt den tilltalade för misshandel som bedömdes som ringa brott, men frikänt honom från två åtal om barnfridsbrott. Brottet bedömdes ha begåtts den 12 oktober 2025 i en bostad. Påföljden bestämdes till dagsböter, och målsägandens skadeståndsyrkande avslogs. Även de två barns skadeståndsyrkanden avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två punkter. Den första avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och gällde en händelse den 12 oktober 2025. Åklagaren påstod att den tilltalade slog målsäganden i huvudet med knuten näve, sparkade henne på benen samt tog grepp om hennes hals eller nacke och ansikte. Den andra punkten gällde barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken och avsåg samma dag. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha utfört misshandeln i närvaro av parets två gemensamma minderåriga barn, som påstods ha bevittnat och eller hört händelsen.

Den tilltalade förnekade gärningarna. Han medgav att han tagit ett grepp om målsägandens nacke eller huvud, men uppgav att det skedde för att freda sig mot hennes angrepp. Han bestred ansvar även för barnfridsbrott med hänvisning till sin inställning i misshandelsdelen.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det uppstod ett bråk i den gemensamma bostaden den 12 oktober 2025 och att barnen befann sig i bostaden när polis tillkallades efter att en granne hört skrik och dunsar. Målsäganden lämnade en detaljerad berättelse om att den tilltalade greppat hennes nacke och ansikte, slagit henne i huvudet och sparkat henne på benet. Den tilltalade uppgav att han inte slagit eller sparkat henne.

När det gällde påståendet om slag i huvudet och spark mot benen fann tingsrätten att den stödbevisning som fanns inte räckte för att det mot den tilltalades nekande skulle vara ställt utom rimligt tvivel att dessa gärningar utförts. Åtalet ogillades därför i den delen.

När det gällde greppet om nacke och ansikte fann tingsrätten däremot att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av fotografier och av vittnesuppgifter som bekräftade vad hon berättat vid ingripandet. Rätten ansåg att det var visat att den tilltalade tog ett grepp om i vart fall nacken och även greppade målsäganden i ansiktet, med smärta och rivmärke som följd. Nödvärnsinvändningen godtogs inte, eftersom utredningen inte visade att den tilltalade varit utsatt för ett pågående brottsligt angrepp och eftersom han inte haft rätt att använda våld för att hindra fortsatt söndring av tallrikar. Han dömdes därför för misshandel.

Vid rubriceringen kom tingsrätten fram till att gärningen skulle bedömas som ringa brott. Rätten framhöll att misshandeln bestod av ett grepp runt nacken och ett grepp i ansiktet med smärta, rodnad och ett rivsår som följd, samt att det rörde sig om ett hastigt förlopp med lindrig och kortvarig smärta.

I fråga om barnfridsbrottet fann tingsrätten inte tillräckligt stöd för att barnen bevittnat misshandeln på det sätt som krävs enligt lagen. Av barnförhören framgick att barnen i huvudsak befunnit sig i sovrummet, att de hade hörlurar på sig och att de inte visste vad som hade hänt. Rätten bedömde därför att utredningen inte räckte för att visa att barnen sett eller hört den straffbara gärningen på ett sätt som gör att barnfridsbrott var styrkt. Den tilltalade frikändes därför från de två åtalspunkterna om barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 4 000 kronor. Tingsrätten beslutade att 20 dagsböter skulle anses betalda på grund av frihetsberövandet under perioden 12 till 14 oktober 2025.

Målsägandens yrkande om skadestånd avslogs eftersom rätten ansåg att kränkningen inte var så allvarlig att ersättning skulle utgå. Även barnens skadeståndsyrkanden avslogs med hänvisning till utgången i ansvarsdelen för barnfridsbrott. Den tilltalade ålades dessutom att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna i målet.