Inbrottsstöld och misshandel ändrades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat inbrottsstöld, misshandel, grovt olaga hot, olaga hot, brott mot knivförbudslagen och ringa narkotikabrott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens domslut på flera punkter. Hovrätten dömde för inbrottsstöld den 10 september 2024 och för misshandel den 7 augusti 2024, samt satte ned fängelsestraffet till två år och tre månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av Dold domstols dom. Hovrätten har först prövat vilka delar som inte överklagats och slagit fast att tingsrättens bedömning skulle bestå i fråga om den andra tilltalades stöld och den tilltalades tre ringa narkotikabrott.

I den del som rörde grovt olaga hot och misshandel avseende två tillfällen i april 2024 fann hovrätten att målsägandens uppgifter under polisförhör var trovärdiga och kunde läggas till grund för bedömningen. Hovrätten ansåg att den tilltalade den 2 april 2024 orsakat målsäganden smärta genom att slänga henne mot en köksbänk och diskmaskin, knuffa ner henne på golvet, sätta sig över henne och ta strypgrepp. Vid samma tillfälle riktade han också en kniv mot henne och uttalade sig på ett sätt som gjorde att hon känt allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Hovrätten bedömde att detta skulle rubriceras som misshandel, inte ringa brott, och grovt olaga hot. När det gällde den 7 augusti 2024 ansåg hovrätten att den tilltalade orsakat målsäganden smärta, blånad, hudavskrapningar, sårskador och rodnad genom att slå henne i ansiktet, ta stryptag om hennes hals, dra henne i håret, dra ner henne på marken och stampa henne i ansiktet. Även detta bedömdes som misshandel, inte ringa brott.

I delen om inbrottsstöld den 10 september 2024 hade åklagaren justerat gärningsbeskrivningen så att den tilltalade tillsammans med en medtilltalad skulle ha trängt sig in i målsägandenas gemensamma bostad och där försökt ta gods. Hovrätten fann att utredningen visade att de båda tillsammans och i samförstånd med avsikt att begå stöld berett sig tillträde till lägenheten, avvisats, och sedan när målsägandena gått ut på promenad tagit sig in igen och tillgripit egendom. Hovrätten ansåg att det inte fanns skäl att godta förklaringen om att egendomen skulle ha bytts till mot droger. Hovrätten bedömde också att det tidigare försöket till inbrottsstöld var medbestraffat genom att den tilltalade nu dömdes för inbrottsstöld, eftersom händelserna hade nära tidsmässigt och rumsligt samband och avsåg samma angreppsobjekt.

I fråga om det olaga hot och brott mot knivförbudslagen som avsåg samma händelseförlopp som inbrottsstölden gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och dömde för olaga hot och brott mot knivförbudslagen. Hovrätten delade även tingsrättens bedömning att brotten inte var grova.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten grundade sin prövning i överklagade delar på i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhör från tingsrätten spelades upp, liksom förhör från förundersökningen med ett vittne. För de gärningar som rörde april 2024 fäste hovrätten särskild vikt vid målsägandens polisförhör, som beskrevs som lång, levande, detaljerad och sammanhängande samt starkt stödd av övrig bevisning. Att målsäganden inte bekräftade uppgifterna vid huvudförhandlingen ändrade inte hovrättens bedömning.

I delen om inbrottsstölden lade hovrätten vikt vid den tekniska utredningen, där det framgick att det rörde sig om ett inbrott med tydliga brytmärken på dörren, att ett fönster var placerat så att man kunde klättra in genom det och att bostaden efteråt var ordentligt rörig. Hovrätten beaktade också att stöldgods kunde knytas till den tilltalade och den medtilltalade samt att de anträffades i fastigheten omedelbart efter det påstådda inbrottet och det olaga hotet. Hovrätten ansåg att målsägandenas identifiering av godset var tillförlitlig.

På denna grund gjorde hovrätten delvis en annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade friades inte från gärningarna, men vissa rubriceringar ändrades. För aprilhändelserna ansåg hovrätten att det olaga hotet var så underordnat och nära förbundet med misshandeln att hotet skulle medbestraffas genom misshandelsrubriceringen. För septemberhändelserna ansåg hovrätten att försöket till inbrottsstöld skulle ingå i den fullbordade inbrottsstölden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att den tilltalade dömdes för inbrottsstöld den 10 september 2024 enligt 8 kap. 4 a § första stycket brottsbalken, med hänvisning till åtalspunkterna 3.1 och 3.3. Hovrätten dömde också för misshandel den 7 augusti 2024 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, med hänvisning till åtalspunkterna 6.1 och 6.2. I övrigt gällde tingsrättens domslut. Det innebär att även de övriga fällande delarna stod fast, däribland grovt olaga hot den 2 april 2024, misshandel den 2 april 2024, olaga hot och brott mot knivförbudslagen den 10 september 2024 samt ringa narkotikabrott i tre fall.

Straffet bestämdes till fängelse i två år och tre månader, vilket var en sänkning jämfört med tingsrättens fängelsestraff på tre år. Hovrätten beslutade att den villkorligt medgivna friheten alltjämt skulle förverkas till återstående del. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

Skadeståndet till målsäganden sattes ned till 15 000 kronor jämte ränta från den 10 september 2024, varav 10 000 kronor var solidariskt med den medtilltalade. Hovrätten uttalade att skadeståndet avsåg kränkning hänförlig till inbrottsstölden och olaga hotet och att beloppet skulle sättas ned eftersom det i huvudsak rörde ett och samma händelseförlopp. Tingsrätten hade bestämt ett högre skadestånd om 20 000 kronor för samma målsägande.

Hovrätten lät tingsrättens beslut om beslag och sekretess stå fast. Avgiften till brottsofferfonden och övriga tingsrättsbeslut som inte ändrats skulle också bestå.