Ringa misshandel ledde till böter

Den tilltalade dömdes för ringa misshandel efter att ha slagit målsäganden i bakhuvudet under en händelse på skolgården den 1 december 2025. Åtalet omfattade också misshandel mot en annan person samma dag, men den delen ogillades. Tingsrätten ansåg att det var styrkt att den tilltalade hade utdelat ett slag, men inte att slaget skett med knuten näve. Påföljden bestämdes till dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en gärning som enligt stämningsansökan den 18 augusti 2026 skulle ha bestått i misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade och en medtilltalad tillsammans ha misshandlat målsäganden den 1 december 2025 på en skolgård. Det påstods att den medtilltalade först sparkat målsäganden mellan benen och slagit honom med öppen hand i ansiktet, och att den tilltalade därefter slagit målsäganden i bakhuvudet med knuten näve. Målsäganden uppgav att han hade fått smärta och rodnad.

Tingsrätten prövade först den medtilltalades ansvar och fann att det inte var styrkt att hon hade sparkat målsäganden mellan benen eller slagit honom med öppen hand i ansiktet. Hon frikändes därför från åtalet för misshandel. När det gällde den tilltalade ansåg tingsrätten att det var styrkt att han hade utdelat ett slag mot målsägandens huvud, men att det inte var visat att slaget skett med knuten näve. Eftersom det inte var visat mer än att slaget orsakat kortvarig och lindrig smärta bedömdes gärningen som ringa misshandel.

Rättens bedömning

Domstolen byggde sin bedömning på den muntliga bevisningen, där målsägandens uppgifter delvis fick stöd av ett vittne. Ett annat vittne ansågs ha särskild tyngd eftersom han saknade koppling till någon av parterna. Tingsrätten fann att denna bevisning räckte för att slå fast att den tilltalade hade slagit målsäganden i huvudet. Däremot ansågs det inte styrkt att slaget utdelats med knuten näve, eftersom inget av vittnena kunde säga detta.

Försvaret gjorde gällande att slaget hade utdelats i nödvärn för att skydda den medtilltalade. Tingsrätten avfärdade detta, eftersom målsäganden enligt bevisningen höll på att lämna platsen när slaget utdelades. Någon nödvärnssituation ansågs därför inte ha förelegat.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för ringa misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 1 500 kronor. Domstolen beaktade den tilltalades ungdom vid straffmätningen.

Målsägandens skadeståndsyrkande avslogs. Tingsrätten ansåg att det inte fanns sådana tillkommande inslag av kränkning som krävs för att ett ringa misshandelsbrott ska ge rätt till kränkningsersättning. Den tilltalade ålades också att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten skulle stå för kostnaderna, och den tilltalade behövde inte betala tillbaka ersättningen för försvarare och målsägandebiträde.