Grov misshandel, fridskränkning och narkotikabrott

Tingsrätten i Solna dömde den tilltalade för grov misshandel, grov fridskränkning och narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år och 3 månader. Han utvisas också ur Sverige och förbjuds att återvända.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade tre punkter. Först gällde det grov fridskränkning, som enligt domen avsåg gärningar mellan den 15 juli 2025 och den 27 februari 2026. Därefter gällde det grov misshandel den 19 april 2026. Slutligen gällde det narkotikabrott den 12 maj 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för samtliga dessa brott.

När det gäller grov fridskränkning bestod åtalet av flera delgärningar riktade mot målsäganden, som enligt domen var eller hade varit närstående till den tilltalade. Det handlade om misshandel vid flera tillfällen inom den aktuella tidsperioden. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade först slagit målsäganden på armen och i huvudet någon gång under tiden 15–19 juli 2025. Den 9 augusti 2025 påstods han ha slagit henne i huvudet så att hon fick smärta, yrsel och hjärnskakning. Den 1 februari 2026 påstods han ha slagit henne på benet och sparkat henne på kroppen. Någon gång under tiden 20–27 februari 2026 påstods han ha slagit henne i ansiktet. Tingsrätten fann att alla dessa gärningar var styrkta och dömde den tilltalade för grov fridskränkning.

Åtalet för grov misshandel avsåg att den tilltalade den 19 april 2026 hade huggit en kniv i benet på målsäganden, vilket orsakade smärta och en blödande sårskada. Tingsrätten fann att gärningen var uppsåtlig och att den skulle bedömas som grov misshandel. Domstolen ansåg att den tilltalade hade visat sådan särskild hänsynslöshet att brottet var grovt.

Åtalet för narkotikabrott gällde att den tilltalade den 12 maj 2026 olovligen hade innehaft 54,5 gram amfetamin. Den punkten erkändes av den tilltalade, och tingsrätten dömde honom för narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden var trovärdig och att hennes uppgifter i huvudsak var tillförlitliga. Hennes berättelse fick enligt domen stöd av fotografier, textmeddelanden, journalanteckningar, rättsintyg och andra delar av utredningen. Även vittnesmål från andra personer gav stöd åt hennes uppgifter.

I fråga om grov misshandel konstaterade domstolen att det var utrett att målsäganden hade fått sin skada på den tid och plats som åklagaren angett, och att skadan orsakats av att den tilltalade högg henne i benet med kniv. Den tilltalades förklaring om olyckshändelse godtogs inte. Tingsrätten hänvisade till att målsägandens berättelse fick starkt stöd av annan bevisning, bland annat textmeddelanden och vittnesuppgifter, och bedömde att knivhuggandet skett uppsåtligen. Vid rubriceringen betonade domstolen att händelsen pågick under längre tid, att målsäganden var i en utsatt situation i sin bostad och att den tilltalade flera gånger högg runt henne med kniven innan han träffade benet. Sammantaget bedömdes detta som särskild hänsynslöshet.

När det gällde grov fridskränkning prövade tingsrätten först om parterna var närstående i lagens mening. Domstolen fann att relationen pågått under lång tid, att de spenderade mycket tid tillsammans och att den tilltalade ofta sov hos målsäganden. Tingsrätten tog också fasta på kontrollerande inslag i relationen. Mot den bakgrunden ansågs de vara närstående från och med den första gärningen i juli 2025. Domstolen fann därefter att fyra fall av misshandel var styrkta och att varje gärning varit ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Gärningarna ansågs också ha varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla, vilket gjorde att hela brottsligheten bedömdes som grov fridskränkning.

För narkotikabrottet konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av utredningen i övrigt. Därmed fanns det förutsättningar att döma honom även för detta brott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 2 år och 3 månader. Tingsrätten ansåg att det samlade straffvärdet motsvarade detta och att någon annan påföljd inte var aktuell.

Han utvisades ur Sverige och förbjöds att återvända. Tingsrätten ansåg att skälen för utvisning vägde klart tyngre än hans anknytning till Sverige. Beslutet tidsbegränsades inte.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas och tills utvisningsbeslutet fick laga kraft eller dessförinnan verkställas.

I skadeståndsfrågan ska den tilltalade betala 141 100 kr till målsäganden. Beloppet avser kränkning, lyte och men samt sveda och värk. Ränta ska utgå enligt domslutet. Han ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden.

Fakta