Ringa misshandel gav böter

Den tilltalade döms för ringa misshandel efter en händelse den 20 juli 2024. Åtalet om grov kvinnofridskränkning ogillades i sin helhet, och domstolen fann inte heller skäl att pröva ansvar för grov fridskränkning. Den tilltalade ska betala dagsböter, skadestånd till målsäganden och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken i dess äldre lydelse. Enligt gärningsbeskrivningen gällde åtalspunkt a ofredande mellan den 1 juni 2024 och den 30 juni 2024. Där påstods att den tilltalade sparkat sönder målsägandens studentplakat, kastat vatten på henne och tagit tag i hennes nacke så att hon föstes eller trycktes framåt och föll ner i en säng. Åtalspunkt b avsåg misshandel den 20 juli 2024, då den tilltalade enligt åtalet skulle ha slagit målsäganden ett flertal gånger på ryggen. Åtalspunkt c avsåg misshandel den 27 juli 2024, då den tilltalade enligt åtalet skulle ha kastat en mobiltelefon i målsägandens ansikte.

Domstolen prövade varje gärning för sig. När det gällde åtalspunkt a fann tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade hade sparkat sönder målsägandens skylt, men inte att han kastat vatten på henne eller tagit tag i hennes nacke. Trots detta ansågs gärningen inte vara ägnad att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt, och åtalet för ofredande ogillades därför. För åtalspunkt b fann domstolen att den tilltalade hade utdelat slag med öppen hand mot målsägandens rygg och att detta utgjorde misshandel. Gärningen bedömdes dock som ringa misshandel. För åtalspunkt c fann tingsrätten att utredningen inte visade bortom rimligt tvivel att den tilltalade kastade telefonen mot målsäganden med uppsåt att skada eller smärta henne, och åtalet för misshandel i den delen ogillades.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att beviskravet i brottmål är att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått den åtalade gärningen. Domstolen noterade att det i huvudsak saknades direkt bevisning, med undantag för en ljudinspelning. Målsägandens uppgifter bedömdes som detaljerade, logiska och i allt väsentligt tillförlitliga. Samtidigt prövade rätten om de fick tillräckligt stöd av övrig utredning.

För den första gärningen ansåg domstolen att vittnesuppgifterna bara gav ett allmänt stöd för att det förekommit ett bråk och att målsäganden varit ledsen. Uppgiften om att vatten kastats på henne fick inget stöd alls, och greppet om nacken ansågs inte styrkt. Däremot gav broderns uppgifter om den trasiga skylten konkret stöd för att den blivit söndersparkad. Trots detta ansåg tingsrätten att gärningen inte nådde upp till kravet för ofredande.

För den andra gärningen gav ljudinspelningen mycket starkt stöd för att slag hade utdelats. Domstolen ansåg därför att det var styrkt att den tilltalade slagit målsäganden med öppen hand mot ryggen. Eftersom slagen endast orsakat mycket snabbt övergående smärta rubricerades gärningen som ringa misshandel.

För den tredje gärningen visade rättsintyg och fotografier att målsäganden fått skador i munnen och på läppen efter trubbigt våld, men materialet visade inte hur våldet uppkommit. Ett vittne uppgav att målsäganden strax efteråt var ledsen och berättade att den tilltalade kastat en telefon på henne, men vittnet hade inte själv sett händelsen och drog delvis slutsatser utifrån relationen i stort. Tingsrätten fann därför att det inte var ställt utom rimligt tvivel att telefonen kastats med uppsåt att skada eller smärta.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså endast för ringa misshandel den 20 juli 2024. Påföljden bestämdes till 100 dagsböter om 270 kronor, sammanlagt 27 000 kronor. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 8 000 kronor, med ränta från den 28 juli 2024 till dess betalning sker. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även om ersättning till två försvarare/ombud för arbete, tidspillan och mervärdesskatt, och slog fast att staten ska stå för kostnaderna.